Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
måste följa den och förvisa flere af dess
måhända vida bättre stallbröder till
bakgrunden. Tauken var följande:
Den mathematiska vetenskapen är
öfver tvåtusende år gammal. Den är af de
gamla grekiska mästarne redan förd till
en sådan skärpa och fulländning, att man
måste förmoda dess ursprung datera sig
från alldeles obekanta slägten långt innan
grekernas tid. I alla fall ligger dess
födelsedag två årtusenden bakom oss, och
under så lång tid har denna gren af
vetande och mensklig forskning fortfarande
ägt vänner, idkare och befordrare; den har
derunder, om också med ojemna steg, dock
vidare utvecklat sig, tills att den under
sednaste århundraden vidt utbredt sitt
gebit och sysselsatt menniskoslägtets mest
begåfvade och skarpa tänkare med
lösningen af sina problemer.
Och det oaktadt är det en oförnekad
sanning, den hvarje fack-kännare måste
bekräfta, att en ung man med klart och
godt hufvud, utan förstudier och utan all
annan lärdom, kan vara i stånd att under
tre till fem år tillegna sig hela summan af
de mathematiska sanningar, på hvilka
tusende skarpsinniga tänkare mera än
tvåtusen år användt alla sitt snilles
ansträngningar.
Öfverväger man, att denna vetenskap
är den enda, som aldrig råkar på afvägar,
som af inga irrläror, ingen filosofisk
spekulation, inga dogmer och ingen
befallande auktoritet kan drifvas ur sin bana;
betänker man att dess utveckling väl tidtals
varit afbruten, men aldrig — såsom fallet
är med öfriga vetenskaper — gjort något
baksteg; att vi således här hafva att göra
med ett vetande hvilket fortfarande gått
framåt: öfverväger man detta, så vet man
sannerligen icke, om man skall sjunka i
vemod öfver den tröga, årtusenden långa
väg, menniskornas förnämsta storhet fått
geuointrampa, eller om man skall häfva
gig af stolthet öfver vårt företräde, att
inom en kort sträcka år kunna inhemta
årtusendens samlade skatter?
Så långt var jag hunnen med mina
tankar och känslor, frågor och tvifvel,
invändningar, jemförelser och iakttagelser,
då jag blef afbruten af ett alldagligt samtal.
Det var ett samtal mellan mig och min
dotter. Ett helt kort, flygtigt, stundens
angelägenheter rörande, samtal. Ett
samtal som icke kostade oss don allra
ringaste möda eller eftertanke och som heller
icke synes vara en sådan värd; och dock
vill jag meddela dig ärade läsare eller
läsarinna detta vårt samtal; du kan sjelf
sedermera afgöra dess värde.
Det lydde så bär:
— "God morgon, pappa, huru mycket
är klockan?
— Tre qvart på åtta, mitt barn.
— Då skall jag på torget.
— Vänta, barn, du kan medtaga detta
bref.
— På posten?
■— iVej kasta det blott i lådan!
— Adjö, pappa.
— Adjö, barn!"
Och nu ber jag dig, läsare, följa mig
på några tankeutflygter:
Om en berömd astronom komme till
dig och sade: "Se, jag vill i ditt rum
uppställa ett instrument af högt vetenskapligt
värde; det angifver solens lopp på
himmelen eller rättare jordens svängning kring
sin axel. Du kan på detta konstverk,
äfven då himmelen är molnbetäckt, erfara
när solen nått sin största höjd på fästet
eller när den, om natten, intager sin
lägsta ställning under horizonten, dit intet
menniskoöga når. Detta konstverk skall
utan kikare och mätningar, utan någon
ansträngning af ditt förstånd eller öga,
med största noggranhet, hvad stund som
helst, visa solens ställning på himmelen —
och detta lika säkert som någonsin de
odödliga mästarne och forskarne Hipparchos,
Ptolemaeus och Copernikus kimiiat
angifva det." Om astronomen sade dig detta
skulle du troligen svara: "Ett sådant
konstverk måste vara intressant, men torde för
en privat man helt visst falla sig dyrt o^U
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
