Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
ömtåligt. Jag skulle för öfrigt gerna vilja
se ett sådant."
Ropar nu astronomen en filosof till hjelp
så skall denna förklara sig "hurusom detta
konstverk egentligen gjort till föremål för
sin lösning de finaste materier af vårt
tänkande, hurusom det är en inrättning, hvilken
förtydligar evighetens osynliga
underafdel-liingar, dem man kallar tid, i delar af
oändligheten, dem man betecknar med
ordet rum"...... I sanning, du skulle helt
visst blifva otålig och vid första paus
förklara att du i dina rum icke vill äga ett
konstverk, som ej blott ständigt skall
traktera dig med astronomi, utan på köpet
äfven med filosofi.
Hvad menar du väl om man svarar dig:
Du äger redan detta konstverk. Miljoner
och miljoner menniskor äga det redan. —
Det är uret; uret, som man oin natten
lägger bredvid sin säng för att om
morgonen vid första uppvaknande hafva det för
ögonen; uret, efter hvilket barnen löpa i
skolan, fäderna uträtta sina
angelägenheter, husmödrarne tillaga middagen, efter
hvilket domstolarne sammanträda,
kyrkorna öppna sina dörrar, gudstjensten
begyn-nes, ja efter hvilket din egen måge gör
sin aptit gällande,.....säger man dig
detta, skall du utropa: märkvärdigt är det
att miljoner menniskor alldeles icke ana
hvilken tankerikedom de släpa med sig i
västfickan!
Huru högt svällde icke bröstet hos den
obekante tänkare, som till först fattade
den djerfva föresatsen att fixera den linie
på himmelen, der solen dagligen uppnår
sin högsta ståndpunkt, och härigenom kunna
dela dagen i två lika hälfter! Huru många
generationer förgingo innan någon sednare
kora på den tanken att dela dessa dagens
t-vå hälfter i mindre underafdelningar,
genom skuggan af ett lodrätt stift —
soluret! Huru många tänkare måste icke göra
fåfänga försök med fallande vattendroppar
och rinnande sand, för att blott
ungefärligen kunna angifva en timmas längd, då
himlen var inolnbetàckt, eller solen redan
gått under horizonten!
Ch:!» alla dessa genialiska män voro
urmakare, intet annat än urmakare! Kunde
man nu göra dem lefvande och försätta
dem i vår tid, så skulle de belt visst
förtjusta tillbedja den mest stymparaktiga
ur-makaregesäll; hvarje ägare af ett ur skulle
de prisa såsom den lyckligaste bland
dödliga, emedan ban är innehafvare af ett verk,
hvilket många stora andar under
årtusenden, uti sitt tankearbetes mest upplifvade
stunder, eftersträfvat. De gamle, stora
tänkarne, de skulle säkert utropa: lyckliga
tidsålder! Huru oöfverskådligt rik på
tankar måste du icke vara, då så många
miljoner dina barn kunna i dagligt bruk
begagna så herrliga tankeskapelser!
Till allt detta måste man svara dem:
Höga andar från fordom, dessa menniskor,
dem I prisen lyckliga, de lefva visst efter
uret, de ii ta, dricka, sofva, vaka, bedja,
roa sig, arbeta och hvila efter uret, de
fråga ofta: huru mycket är klockan? men
af alla dessa miljoner, faller det endast
sällan någon in att tänka öfver uret.
Forntidens andar, skulle de icke med rätta fly
för en tidsålder, som så tanklöst släpar ett
dyrbart ting i västfickan?
I sjelfva verket beter sig
menniskosläg-tet, midt ibland rikedomen af sina andliga
krafter, högst underligt: den betraktar inom
sin kulturverld det förflutna såsom ett fnit
accompli och då den frågar: huru mycket
är klockan? bekymrar den sig icke att
tänka på, huru mycket arbete det kostat
åtskilliga generationer, innan den nu belt
sorglöst kan fråga: lmru mycket är klockan!
(Foits. e. a g.)
Den gamle sjökaptenens berättelse.
Den gästvänlige värden, herr Bullingdon, var
aldrig så gästvänlig som vid toddyglaset. Jlan drack
sina gäster till uti djupa klunkar och höll länga tal
om si na förträffliga jagtmarker och de olika sätt, han
begagnade för att döda skogens befjädrade
innevånare. Han anmärkte, hurusom det fordrades endast
ett det allra obetydligaste hagelkorn för att döda ,eu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
