- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
241

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAPPERSLYKTAN.

Dtgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.

ML

Äfl 31
Ijdflitigførs tøn 5 lngusti.

fris: för helt är 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
ä kop.

Gatujcrnvågar i Amerika.

Att belägga gatorna med två eller flera
par railsy för omnibuskommunikation med
hästar, är sedan flera år tillbaka en
vanlighet i de Amerikanska städerna. I
Boston, Filadelfia och Nework hafva
jernba-nor på gatorna redan en lång tid varit i
bruk, och man skall troligen ej komma
att göra sig af med dem, förrän
luftbal-long-omnibus’ar slutligen uttränga alla
tyngre fortskaffningsmedel.

I jemförelse med den ordning, harmoni
och method, som herrska på de
amerikanska gatorna, är Londons buller och oreda
ungefärligen detsamma, som en bondgosses
förvirrade begreppsverld i förhållande till
en såväl reglerad hjerna som Broughams.

Som systemet att nedlägga rails för
detta ändamål icke synes vara bekant i
England, och svårigheterna dermed utgöra
den vanliga stötestenen för
gatujernvägar-nes motståndare (hufvudsakligen personer,
som äro intresserade i de nuvarande
offentliga transportmedlen), vill jag i korthet
beskrifva inrättningen af en gatujernbana.

Skenorna äro nedlagda något litet lägre
än gatans yta, så att vagnens hjul sjunka
ned på dem, i det deras konkava yta
passar in med den underliggande skenan,
såsom på en vanlig tram-bana. Som
vagnarne framskrida med en jemn, stadig fart,
nötas skenorna obetydligt och behöfva ej
ofta förnyas. Då detta sker, är det
afbräck i kommunikationen, som derigenom

uppstår, icke större än i London vid
nedläggningen af ett enda gasrör. De
obetydligt sänkta skenorna äro knappast
synliga, förrän man är tätt inpå dem, och
afbryta gatan vida mindre än en ränsten
eller en afloppsgraf. Långtifrån att utgöra
ett hinder för den allmänna trafiken
un-derhjelpa de denna, och det är en allmän
företeelse i Newyork att se en tungt
belastad kärra, full med jern, åtfölja
jern-vägsomnibusen; formannen begagnar sig af
skenorna tör att gifva någon lättnad åt
sina rykande dragare. Men naturligtvis
kunna endast sådana fordon, som gå åt
samma håll som omnibus’arna och hvilkas
hjul ej äro för breda för skenorna, erhålla
detta privilegium. En gatujernbana
medför för öfrigt ej den minsta fara för den
allmänna gatutrafiken. Vagnen kommer
glidande med lugn och jemn fart och det är
så lätt att vika ur hans bana, att jag
aldrig hört omtalas, att ens ett barn eller en
gammal gumma blifvit skadad deraf.

Men här kommer just en vagn —
glidande framåt med en fart af omkring
halfannan svensk mil i timmen — den stadnar
just farten för att låta en hop passagerare
stiga ut. Han sätter sig i rörelse igen,
förrän jag hinner fram för att få plats;
men efter en stunds kapplöpande får jag
fatt honom, och medan han allt är i
rörelse, skuttar jag uppför de breda
trapporna, fattar tag i ledstången och inträder
i vagnen.

Han liknar en af våra omnibusar — i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free