- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
243

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

samhet såväl i Newyork som i Boston och
Filadelfia. Sistnämnde stad är afdelad
genom gator som skära hvarann i räta vinklar.
Här om någorstädes, borde villervalla och
stagnation uppstå till följd af
gatujemba-norna, men ingenting sådant inträffar.
Vagnen är på en slik bana lättare 6tadnad än
ett vanligt åkdon. Om en annan omnibus
synes komma, rycker konduktören på sin
klocka och den ena väntar tills den andra
passerat. I Boston har man funnit dem
likaså lämpliga; de ränna genom de
fashionablaste gatorna och ut till de aflägsna
förstäderna, förbi Longfellows trefliga hem
och upp till den sköna begrafningsplatsen
vid Schuykills branta stränder. Det skall
utan tvifvel komma en tid då
gatujernvä-gar finnas öfverallt i Europa.

Det andra iranska Kejsaredömets
litteratur.

Den moderna tidens skönaste framsteg
är utan tvifvel det, som gjort litteraturen
till ett civilisationsmedel icke till ett rent
esthetiskt syftemål. Litteraturen är icke
mera en rent andlig förströelse, ett
tidsfördrif för höga herrar; den är ett vapen
i skriftställarens hand, som bryter väg för
framåtskridandet och arbetar på såväl
individens som samhällets befrielse.
Despotismen kan endast utveckla en frivol
litteratur; en äkta litteratur behöfver ljus och
frihet. Hvem bekymrar sig i dag om det
första kejsaredömets poeter, desse rädda
efterapare af 17 århundradet, hvilka man
gifvit namn af Versailles’ klassiker. Då
blommade den verkliga franska litteraturen
utom Frankrike, i Amerika genom
Cha-teaubriand och i Schweitz och Tyskland
genom fru von Stael.

Det nästan qväfvande tryck, regeringen
for närvarande utöfvar på den franska
litteraturen, är en naturlig följd af denna
likgiltighet för politiken, denna den
offentliga andans förlamning, som sedan tio år
tillbaka inträdt i Frankrike, en följd af
vexlingarne af tretton konstitutioner och

tjugu regeringsformer inom en tidrymd af
sextio år. Hvar skall nationen hafva ett
ideal öfrigt, då hon inom så kort tid
utnött frihet, religion, känsla, poesi, kort
allt hvad som är i stånd att röra
massorna? Dertill kommer den fruktan för
allmänna idéer som uppstått efter 1848.
Sedan man sett huru illa de sociala
theorier-na besannat sig i praxis, har man fattat
ett misstroende till tanken i allmänhet; man
har tagit sin tillflykt till den torra
vetenskapen eller statsekonomin såsom i en vä)
skyddad hamn; man har kommit ända
derhän att förneka och fördömma sjelfva
jur-nalismen och parlamentarismen, dessa begge
den moderna frihetens stödjepelare, dessa
revolutionens eröfringar, på hvilka
Frankrike borde vara stolt. Der endast det
inskränkta individuella intresset herrskar, der
är det till ända med konst, litteratur, poesi
och heroism, med allt hvad som stärker
och höjer den offentliga andan. Men det
andra kejsaredömet behöfde en skuggbild
af litteratur; ty så djupt Frankrike än är
sjunket, kunde litteraturen dock icke belt
och hållet umbäras. Men bourgeoisien
fordrar en billig litteratur, och hon blifver
efter önskan betjenad med
äemi-monde-litteraturen. På romantiken har följt
mer-kantilismen; industrin har trängt in i
litteraturen liksom i konsten. Litteratörerna
törsta efter de på börsen och i dess
kulisspel rike vordnes lyx och hafva fattat
den äregirigheten, att till hvad pris som
helst göra en lysande lycka. De hafva,
såsom bästa medlet dertill, reglerat sina
åsigter och sitt handlingssätt efter smaken
och meningarne hos den stora mängden,
smikrat publikens gröfsta drifter och sökt
genom qvantiteten ersätta hvad som fattas i
qvalitet.

En annan företeelse har blifvit följden
af frånvaron af idealitet och fantasi:
stilens affektation. Vår tid har likaså väl
som den Molièreska sina precievx; men de
utmärka sig icke genom öfverdrift af
elegans och delikatess utan genom en
öfverdrifven enkelhet och fruktan för hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free