Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1861.
fi: a 31
Helsingfors k\\ 26 ütøprti.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
Ett litet kapitel om våra seder.
Det skall icke slå felt att man icke i
hvarje utlännings beskrifningar om
norden, ofta nog skall finna ett särskildt
kapitel, men åtminstone alltid flere
utgjutelser öfver sederna härstädes, ined särskildt
afseende å den allmänt utbredda vanan
att berusa sig. Detta förhållande
måste fästa hans uppmärksamhet; ty säkert
är väl, att man ingenstädes bland de
så kallade bildade klasserna oftare
påträffar denna osed än här i norden. Vi
Finnar hafva en svag tröst uti, att detta
onda äfven beherrskar de skandinaviska
länderna och Ryssland — oin detta kan
kallas en tröst. Och likväl, säger
mången, har man erfarenhet af att våra
förfäder i en ännu större grad öfverlåtit sig
åt denna njutning; vi äro således bättre,
vi äro mera civiliserade. Väl om så vore.
Det alldagliga lifvet jäfvar dock icke sällan
detta påstående.
Vi skola, att börja med, bedja läsaren
kasta en blick in i våra mindre städers
lif ocb erfara huru derstädes icke sällan
tillgår.
Man har vanligen mycket godt om tid
i våra landsortsstäder. Man sofver
således lugnt sin morgon och sträcker på sig
temligen sent. Man är ändtligen ur
sängen och funderar vid kaffekoppen hvar
man skall göra af sin förmiddag. Man
funderar icke länge. Beslutet är fattadt
och man begifver sig att uppsöka sin vän,
hvilken man dagligen på samma timme
behedrar med sitt besök. Efter att väl
hafva vexlat god morgon, gäspar man, ser
på hvarandra och frågar: Hvad menar du
min bror? Vännen menar precis
detsamma ban menat redan i åratal, det vill säga
ban föreslår kamraten att följa sig till
källaren och söka sig "en bäsk." Man går.
Man anländer till ort och ställe. Nu
uppstår nytt bryderi, ty hvad för sort skall
man öfverenskomma om. Man låter
mannen vid skänken för fyrationde gången
uppräkna hvad hans källare förmår, ehuru
man redan känner allt det der på sina
fem fingrar. Man stadnar slutligen vid
"en pomerans." Man sköljer ned en
sådan. Kamraten är icke sen att erbjuda
"en på det andra benet", ty man vill
ingalunda stå efter i en dylik hederssak. Det
är nu så engång en vana, man måste
"bjuda tillbaka." Med två "pomeransare
per man" är således grunden för dagen
lagd. Nil begynna kamraterna att qvickna
vid. En butelj öl reqvireras för att släcka
törsten och hålla tungorna vid makt.
— Hvad är det bär för öl? frågar
den ena.
— Från bryggeriet, svarar herren vid
disken.
— Ar det då icke blixtern f—dt att
man fortfarande skall svälja ett så
eländigt öl, säger den andra kamraten,
hvarföre kan man då ej reqvireraUleåborgskt öl?
Nu är det nemligen en vana bos
dessa herrar, likasom olyckligtvis i många af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
