Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
hetsskyltar i fredliga dar". Han var
nemligen femton år och inskrefs nu (1828) som
kadett vid Karlberg.
Den svarta silkeslyran på kragen med
ty åtföljande lärdomsapparater hade han
icke eftersträfvat. En annan lyra, den
gyllene, den himmelska poesiens, hade blifvit
honom förärad redan i vaggan — jag tror
nästan att tanterna efteråt i tiden vetat
berätta att den vid hans födelse synts som
ett järtecken, liksom segerhufvan brukar
visa sig för omgifningen kring en eller
annan furstetelning, när en sådan först
skådar dagen *).
Braun var emellertid fullkomligt
omedveten om sin inneboende förmåga och
hade ännu icke satt pennan på papperet till
något slags författarskap, hvarken på
Karlberg eller förut. Han led till den grad af
brist på tillit till sig sjelf att ban här,
liksom några andra bland kamraterna, vid
krieskrifningarne mot betalning anlitade en
äldre kadett, en skrifkunnig tjenstgörare,
att absolvera ämnet, hvilket sedan i
vederbörlig afskrift framlurendrejades till läraren.
Tre sådana skripta hade Braun
framlem-nat — särdeles beläten, ehuru ingendera
af dem inbringat honom beröm eller
uppmärksamhet — då ban just vid början till
fjerde skrifningen erhöll af sin bjelpare
det dunderslaget att denne (med hvilken
ban kort förut på något sätt stött sig) nu
absolut och för framtiden droge sin hand
ifrån honom. Nöden hade ingen lag:
darrande satte sig Braun ned på sin plats
och skref och skref . . . och
framlemnan-de ändtligen sitt skriptum.
"Detta har ej herrn skrifvit!" förklarade
läraren, skalden Grafström (då lektor vid
Karlberg), sedan ban genomläst
afhandlingen.
"Jo, det har jag!" bedyrade Braun.
"Det är osanning!" vidhöll den förre,
•) Sina skaldeanlag tycks han ha ärft af sin noor,
hvilken af naturen var en lyckad skaldinna i den
glada genren, eller kanske mer af morfadern, på sin
tid i Göteborg känd såsom en ovanligt qvick
till-lällighetspoet.
förvånad öfver skilnaden mellan de tre
föregående kriorna och denna fjerdes betydligt
öfvervägande förtjenst.
Nedslagen deröfver att hans första
försök på skriftställarebanan hade, såsom han
trodde, slagit så klent ut, funderade Braun
en stund öfver saken och sade slutligen:
"Nej, jag har ej sagt någon osanning, men
jag skall nu säga hur det är. Det jag
förut skrifvit har icke jag skrifvit, utan
en annan . . . med detta är verkligen mitt
eget."
Grafström vardt öfvertygad och lärde
snart genom nya skripta känna Brauns
öfverlägsna förmåga.
Der hade på Karlberg bland kadetterna
bildat sig ett litet vitterhetsförbund, der
Ridderstad, Adlersparre (Albano)
ochUno-nius voro de mest framstående
medlemmarne. De utgåfvo tillochmed med sin egen
tidning (skrifven, förstås) med
illustrationer af Karl Wahlbom, sedermera den store
målaren, och skrefvo vers från morgon till
qväll. "En ann kan vara så god som en
ann!" tänkte Braun — som vid denna tiden
af kamraterna beskrifves som en tyst och
beskedlig gosse — fattade sin af sångens
gud förärade lyra, grep på den några
ac-korder, inläts i sångförbundet, kände sig
med ens fullflugen för högre rymder och
slog nu med sådan kraft sitt strängaspel,
att tillochmed de mest prosaiske bland de
akademiska krigsgubbarne uppläto sina öron
och lyssnade till dessa uppsluppna toner,
som gjorde dem sjelfva unga på nytt.
" Yfs ej af fädrens ära — enhvar har
blott sin!" blef Braun förelagdt som ämne
till kria. Han genomförde det i bunden
form — och denna komposition flög,
liksom de efterföljande, i mångfaldiga
afskrifter från krigsakademien ut öfver Svea land.
"Nässlor, kardborrar och tistlar,
plockade på sångens afväg — l:sta
lasset", "2:dra" dito, "3:dje" dito, o. s. v.
(undertecknad har i sin ego endast det
nionde lasset) — kallade Wilhelm von Braun
sin poetiska penna3 första samlade alster,
tre à fyra skrifpappersark, häftesvis in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
