Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348’
utan äfven, åtminstone någon gång,
blifver kallad att genom personligt utöfvande
af vissa offentliga funktioner, af lokal eller
allmännare betydelse, faktiskt taga del uti
styrelsen. Den representativa
regeringsformen är ensam i stånd att uppfylla dessa
fordringar; denna låter likväl endast der
genomföra sig, hvarest statsmedleinmarne
äga den kraft och beslutsamhet, som
erfordras för att uppehålla densamma, och icke
sky att åtaga sig de skyldigheter, hvilka
en sådan regeringsform pålägger dem. Detta
är grundvilkoret för hvarje god styrelse,
hvilken icke beror af den objektiva
formen, utan af det subjektiva innehåll, som
de styrda och styrande — hvilka enligt
Mills åsigter sammanfalla till en makt,
folket — gifva denna form.
Allt detta, sålunda ryckt ur sitt
sammanhang samt utan denna manliga och
öfvertygande bevisning, som är Mill
egendomlig, förefaller hvarken nytt eller
ovanligt snillrikt. Men det är just för de
närvarande politiska förhållandena af stor
betydelse; ty författaren ställer sig härigenom
emot riktningar, hvilka såväl i England
som på kontinenten räkna talrika
anhängare och icke litet bidragit till
förvirrande af de politiska begreppen samt
förslappande af deu politiska moraliteten och det
politiska modet. Den åsigt, som Carlyle
med glänsande vältalighet ocb förledande
originalitet försvarat, som Disraeli i sina
noveller, särdeles "Vivian Gray"
romantiserat samt Daniel Urqvart uti sina
mee-tiwjrs-föredrag populariserat: "att neml. en
despotisk regeringsform vore den bästa,
om man alltid kunde erhålla goda
despoter" — denna s. k. hero-worship, för att
tala med Carlyle, som kommit att stå den
romantiska skolan i Frankrike så dyrt och
som mera bidragit till det andra
kejsaredömets grundande än alla det republikan-
ska partiets dumheter, Orleanisternas
modlöshet och Decembri8terna8 samvetslöshet —
denna despotdyrkan, i alla dess former,
såsom diplomatisk klokhet, poetisk beundran
eller patriarkalisk kärlek, tillbakavisas af
Mill afgjordt och bestämdt.
Åtnjutandet af politisk frihet och
uppfyllandet af de pligter denna medförer, är,
enligt Mill, absolut nödvändigt för att
framkalla och fostra den grad af sedligt
medvetande och moralisk kraft, utan hvilken
ingen god styrelse kan äga rum. Ingen
despot kan genom sina visaste
förordningar och faderligaste inrättningar uppnå de
resultater, hvilka liksom af sig sjelfve på
grund af en inre naturnödvändighet
framspringa ur ett sakernas tillstånd, som icke
belägger menniskan med något annat tvång,
än de lagar, till hvilkas stiftande han sjelf
medverkat, hvilka han, ifall de förefalla
honom orättvisa, kan offentligt kriticera,
och hvilkas förändring till en del beror af
hans egen offentliga verksamhet.
Utgående från denna synpunkt, förklarar sig Mill
theoretiskt och praktiskt emot de
inskränkningar i de politiska rättigheternas
utöfning, hvilka den engelska konstitutionen
innehåller; ban hör uppenbarligen icke till
dem, som hålla en reform af
valförfattnin-garne för onödig och nöja sig med den
konventionella jargon’en, att äfven de icke
valberättigade kunna genom skrikande och
petitionerande inverka på ledningen af
statsangelägenheterna och derföre ej äro att
betrakta som politiska nollor. Ty han
säger ganska riktigt: "Det är en mäktig
sporre för en hvar till sjelfverksamhet
och sjelfförtroende, att han kan utgå från
samma grund, och icke förlorar modet vid
tanken derpå, att hans framgång beror af
det intryck, ban förmår åstadkomma på
en klass, till hvilken han icke hör, med
helt andra känslor ocb intressen. Det är
äfven ganska nedstämmande för en indi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
