- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1861 /
371

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371’

Finland är ett med ryska kejsaredömet
förenadt och derifrån oskiljaktigt särskildt
rike, vid namn "Storfurstendömet Finland",
som ägt och fortfarande äger sina egna
grundlagar, sin egen administration,
finansförvaltning, tull-lagstifning etc. Artikeln
nämner visserligen, att vårt land har sin
egen politiska författning, hvilken innebär
en "egen skild styrelse och
finansförvaltning", men den kallar icke denna
"författning" för grundlag, såsom den är, och
förringar ännu dertill samma grundlags
eller författnings kraft och verkan,
derigenom att deu betager densamma
egenskapen af ett fördrag mellan folk och
monark, hvilket af ingendera parten får
brytas eller förändras ensidigt eller utan den
andra partens lof och bifall. Genom
denna vår grundlag hvilar förhållandet mellan
monark och folk icke på förtroendets utan
på laglighetens grund och denna grund
står alltid fast, men förtroendet är
någonting vacklande, försvinnande. Det är
således en alldeles obegriplig förkärlek för
ett slikt förtroende, som artikeln utvisar,
då det säges: "hvad landtdagen
vidkommer, så härleder den sig från det
förtroende finnarne hysa till sin monark",
ehuruväl II. M. Kejsaren med tydliga ord
angifver såsom orsaker till den väckta
frågan om landtdagens sammankallande vårt
lands andliga och materiella behöfver
äfvensom våra grundlagars fordran, hvilka
H. M. Kejsaren förklarar sig ämna hålla
heliga. Sålunda förblifva både monark och
folk fäste på laglighetens grund och vid
fördragens oförryckeliga ord; men
ifrågavarande artikel predikar förtroende och
intet annat. Vår monark håller det å Borgå
landtdag skedda statsfördraget uti
obruten kraft; men artikeln talar endast om
monarkernas ord och försäkringar såsom
den enda borgen för vår politiska
sjelfständighet, ja den förnedrar ännu dertill
denna vår sjelfständigbets borgen, deruti att
den säger Borgå landtdags "största
betydelse ligga mera uti den omständighet att
den varit, än uti det som den uträttat."

Dessa ord skulle man i sanning icke
väntat sig förnimma från någon finnes mun!

. "Samma artikel innehåller äfven flera
andra anmärkningsvärda punkter; men min
afsigt har endast varit att uppräkna de
hufvudriktningar, på hvilka, såsom jag
sade, "föga någon tänkande finne kan ingå";
och rörande dessa tror jag mig redan
hafva andragit tillräckligt, för att hr Y. K.
lärer medgifva att jag haft skäl till
offentliggörandet af den ovilja, hvarmed
artikeln blifvit mottagen af hvarje
tänkande finne. Hr Y. K. har fordrat af mig
skäl och bevis och sådana har jag försökt
framlägga för att äfven å min sida visa
att jag icke allenast "ekat i skogen",
såsom hr Y. K:s ord lyda."

Vi hafva öfversatt det ofvanstående för
att göra br R. P. till nöjes. Yi betvifla
icke, att han skall med samma nöje se oss
öfversätta ett stycke ur sednast utkomna
N:o af S:tar, hvarest signaturen
Tuiretui-nen på ett värdigt och slående sätt
bemöter R. P:s osammanhängande och
håll-ningslösa lukubrationer. Det heter:

"Uti vanställande af andras tankar har
signaturen R. P. uti "Mehilåinen" hunnit
en god väg på ryktets bana, men när det
gäller sak har samma signatyr aldrig
något att säga; i sitt bemödande att agera
filosof håller ban förmodligen sak och
bevisning för idel fåfänga. Så länge han
t. ex. begagnar S:tars bevisningsgrunder
mot det påståendet, att Finland vore en
provins af Sverige, är hans bevisning
riklig; men han vill derefter komma fram
med något af egen fatabur och säger:
"Såsom varande en provins men icke för att
blifva en provins öfverlemnade Sverige i
fredsslutet 1809 Finland åt Ryssland för
att dermed förenas" — och genast
framlyser det, att förf. hvarken sett eller läst
hela fredsfördraget. Ty uti detta nämnes
icke ens namnet Finland, dess mindre kan
det deri heta, att Ryssland skulle få sig
öfverlemnad denna provins, ännu mindre
detta land såsom provins. Uti ifrågava-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1861/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free