Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Strafflagarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRAFFLAGARNA. 5
Förtrycket kändes i de minsta af det dagliga lifvets
förhållanden. Ofverallt och i allt kände sig katoliken som
en rättslös paria. Hade han t. ex. en vacker häst, som
hans protestantiske granne fick lust till, måste han, an-
tingen han ville eller ej, sälja den åt honom till ett i lagen
bestämt underpris. Och hur det tillgick på de stora godsen,
där han och hans familj voro prisgifna åt den protestantiske
egendomsherrns godtycke, är lätt att ana.
Af jorden togs nu åter i beslag mer än en million
tunnland, som utdelades bland hofvets gunstlingar af båda
könen, och vid slutet af samma århundrade var blott en
tiondel af landets jord kvar i de urspruogliga ägarnas
händer. De båda parlamenten, i Dublin och London, voro
alltid färdiga att med en lag godkänna äfven det gröf-
sta våld.
Men England nöjde sig ej med att plundra de katolska
irländarna på deras fasta och lösa egendom: det sökte
äfven genom sin handelslagstiftning hindra uppkomsten af
en irländsk industri, samma politik England följt mot sina
kolonier och som stått det så dyrt.
Irland är ett af naturen med gifmild hand utrustat
land. XKusterna äro i allmänhet bärgiga, men det inre
bildar en stor lågslätt med bördiga sädesfält och frodiga
betesmarker. Boskapsskötsel var därför af gammalt en
hufvudnäring, och massor af boskap utfördes till England
och andra länder. De stora boskapsuppfödarna i norra
England höjde nu plötsligt ett anskri, att deras näring
genom denna täflan skulle gå under, och parlamentet för-
bjöd all utförsel af boskap från Irland, sålunda beröfvande
ön dess naturligaste näringskälla.
"De irländska jordägarna slogo sig nu på fårafvel, för
hvilken bärgstrakterna i synnerhet ägnade sig, och den ir-
ländska ullen öfverträffade snart den engelska i godhet.
Följden blef ett förbud mot utförsel af den irländska ullen,
liksom förut af den irländska boskapen. Men förbudet var
fruktlöst. Det tjänade endast till att framkalla en smugg-
ling, hvars like i djärfhet och omfång aldrig varit sedd.
Den irländska ullen gick på detta sätt fortfarande ej blott
till Frankrike och Nederländerna, utan äfven till Eng-
land själft.
Andamålet, att krossa den irländska ullproduktionen,
förfelades sålunda helt och hållet; men folket fick härige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
