Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Herr Bergius fann införandet af Anmärkningaböcker vara ett
aflägsnande från den äldre råhetsperioden. Emellertid borde läraren
icke gifva anmärkningar för småsaker; den erfarne läraren visste
att i detta afseende gå en medelväg. I Nya Elementar-skolan
gåf-ves numera anmärkningar med den sparsttnhet, att medeltalet af
anmärkningar, som under en termin gåfves åt de dermed
bestraffade lärjungarna, ej torde öfverstiga två; detta skedde nemligen blott
såsom bestraffning af gröfre felsteg. Mänga lärjungar funnes, som
under hela läseåret icke erhölle en enda anmärkning. Deremot må
.kroppsaga, om den öfverhufvud anses såsom lämpligt
uppfostringsmedel, användas i hemmet Hvad angår bokföring med afseende på
lärjungens välförhållande, ansåg talaren att ett jemnförelsevis bättre
uppförande icke bör antecknas. Dessutom gifves ju vid terminens
slut belyg öfver uppförande. Skulle emellertid x någon ändring göras
i det nuvarande förhållandet, vore talaren benägen att borttaga just
dessa vid terminens slut afgifna sedebetyg, såsom onödiga.
Herr Feilitzen erkände att anmärkningsbokens införande
medfört en höjning ur det fordna råare bestraffningssättet, ehuru, enligt
talarens mening, kroppslig aga dock icke alltid i och för sig
egentligen inneburo något barbariskt, utan låge det barbariska i det
sinnelag, hvarmed den tillämpades, hvilket bäst läres oss i våra hem,
der yi se mockrn med tåren i ögat kunna gifva en ganska allvarlig
och i de flesta fall välgörande dylik bestraffning. Talaren fann
likväl anmärkningsboken såsom bestraffningsmedel innebära en mera
skenbar än verklig philanthropi. Felet bör bestraffas, men förlåtas
och icke bokföras eller brännmärkas. Detta strider icke blott mot
hela andan hos vår tids bemödande, att från straffet borttaga det
brännmärkande och i opinionen nedsättande, utan äfven emot den
christendomens lära, som bjuder oss »att så förlåta synden, att vi
icke mera tänka på henne.» Hvarföre föredroge mången lärjunge
stryk framför en anmärkning, såsom Herr Bohman anfört, om ej
derföre, att han visste, det samma lärare, som agat honom, skulle
omedelbart derefter med full glömska af det förflutna gifva honom
sin förlåtelse? Skall anmärkningsboken i sin användning blifva
verkligt philanthropisk, måste det bokförda felet ock ur
anmärkningsboken kunna utplånas.
Herr Elmblad kunde ej medgifva, att anmärkningsbokeu är af
så stor vigt som någon talare 1iade trott sig .finna. Den boken har,
liksom hvarje annan, sina två sidor, om icke flera. Från en sida
sedd förekommer anmärkningsboken både oskyldig och oskadlig, den
hvarken beifrar eller bestraffar, den förer endast protokoll öfver
lär– jungames fel. Men att anmärka ett fel eller inskrifva det i en bok,
kan ju omöjligen kallas att straffa, såvida med straff menas, hvad
man dermed vanligen förstår. Det är, för att nyttja ett
riksdagsuttryck, intet annat än en »anmärknings-anledning», bestraffning kan
den svårligen kallas. Men från en annan sida betraktad är anmärk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
