- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjette årgången. 1870 /
210

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210

Första Afdelningen. Afhandlingar. •

Hvarest finner då den af arbetet — vårt jordelifs
uppgift — tröttade dödlige den hvila i arbete och det
arbete i hvila, d^n harmoni — vår himmelska uppgift — som
är vederqvickelse i ädlaste och högsta mening? — I
religionen och i det sköna. Dessa äro i väsendet lika, ty de
äro blott det högsta väsendets uppenbarelseformer, ehuru
de i sin yttring och verkan äro olika. — Religionen
griper personligheten som en helhet, rörer hennes känsla,
lifvar hennes inbillningskraft, reder hennes begrepp. Gruds
ords hörande och läsande, gudstjensten och bönen äro
icke blott hvila, icke blott arbete — ve, om så är — utan
uppbyggelse, frigörelse, vederqvickelse. "Kommer till mig
J alle, som arbeten och ären betungade, och jag vill
vederqvicka eder." — Af det skönas förnimmande
mottager och upptager menniskan ett utifrån gifvet innehåll: hon
griper ej, utan gripes. Men detta innehåll lockar henne
till en sjelfverksamhet, i hvilken alla hennes själskrafter
verka och samverka. Denna verksamhet är icke ett ar-,
bete, hon ätf liksom en lek, i hvilken menniskan känner sig fri
och lycklig som barnet i sin. Här glömmer hon, om också
blott för ett ögonblick, dagens tunga och möda, lifvets
oro och strid och känner sig på en gång såsom ett helt
och en harmonisk del af ett större helt: hon
vedërqvic-kes. — Yi tala här blott om de områden, der menniskan
hemtar sin bästa och högsta vederqvickelse. Det
gifves många lägre, i sin mon berättigade, arter af
vederqvickelse, åt hvilka uppfostran bör gifva det rum och
mått, £om vederbör. Kroppens vederqvickelse är framför
allt i vår tid af stor vigt, på det densamma må kunna
vara de stora andliga fordringarna vuxen.

Ett arbete utan vederqvickelse blifver själlöst och dödt
och leder till kroppens och själens ruin. -Vederqvickelse
utan eller med för litet arbete dödar sig sjelf och föder
lätja och lefnadströtthet; deri ligger faran af en ensidigt
estetisk uppfostran och bildning, hvars resultat en af vår
nords störste tänkare, Sören Kierkegaard, så gripande och
förfärande målat i flere af sina arbeten. Att vår upp- ,
fostran ofta blottställer för åtminstone en dels oriktig, dels
öfverdrifven estetisk bildning är i det föregående
framhållet. Det återstår att betrakta, hvilka resultat skulle
uppkomma af en uppfostran, som — för att undvika dessa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:31:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1870/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free