Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och granskningar - O. Sjögren, Läsebok i Svenska historien; C. G. Starbäck och F. R. v. Kræmer, Läsebok i fäderneslandets häfder (Z.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiska läseböcker af Sjögren och Starbäck—Kraemer. 103
den s. k. verklighetens och möjlighetens- skrankor, så
finnes det ingenting öfvernaturligt ocb obegripligt, utom det att
andra anse det så. Sålunda äro barn i sitt sinne fullt och fast
öfvertygade om sanningen af allt det vidunderliga, som sagan
berättar, och äldre personers välmenande och visa upplysningar, att
allt blott är en dikt, förmå ej att beröfva dem deras tro. I detta
barnasinnets beskaffenhet ligger en tydlig anvisning, i hvilken
del af historien det egentligen är hemmastadt, nämligen i den
som behandlar slägtets eller ett folks barndom. Denna, den så
kallade fabelaktiga perioden, då ännu gudarne hade umgänge med
menniskors barn, gjorde dem delaktiga af sin högre visdom,
bi-stodo dem i faran och under stundom förlänade dem sin egen
odödlighet; då gudaättlingar och hjeltar drogo ut på äfventyr och
ensamme eller förenade utförde de underbaraste storverk: denna
sagotid, hvilken man vanligtvis går förbi, emedan den ej
innehåller några med säkerhet bestämbara fakta, eller också,
derigenom att man afkläder den så kallade poetiska drägten, söker att
neddraga inom den tomma hvardaglighetens område, är i
synnerhet för detta sitt poetiska element vigtig för själens sanna
bildning. Den höga och underbara verld, inom hvilken det späda
sinnet känner sig förflyttadt, grundlägger och stadgar hos det
samma entusiasmen för det som utgör det enda sanna och
oförgängliga, hvilket, uppenbaradt i store mäns herrliga handlingar,
emottages af den barnsliga kärlekens innerliga hyllning. Ty
barnet betraktar ej den store mannen, hvilken i häfderna kommer
det till möte, med en kall beundran, utan älskar och vördar
honom personligen såsom en fader, med ett varmt hjertas hela
tillgifvenhet. — Allt efter som barnet vidare utvecklas och
fortskrider, må det föras allt längre in i historiens galleri, der
bilderna af höga dygder, hjeltemodiga uppoffringar och död för Gud,
för fosterland, för vänner väcka begäret och föresatsen att
beträda den bana, der framföre tistel och törne söka stänga
vandrarens väg, men bakom honom ärans ovanskliga blommor
uppskjuta. Väl hör rec. mången utropa: att på det sättet bildas
blott fantaster, hvilka med sina öfverspända fordringar ej kunna
finna sig i det vanliga lifvet och ej kunna vänja sig att, såsom
förståndigt folk, hålla den gyllene medelvägen; att man, i stället
för att hägna och vårda, snarare bör söka utrota, såsom ett
onyttigt öfverflöd, alla blomster som vilja uppskjuta på barnasjälens
jordmån, på det den köksträdgård måtto så mycket trefligare
kunna frodas, hvaraf man för framtiden kan vänta sig en solid
näring och njutning. Men jag tror, att själen måste från början
vara försedd med ett ansenligt förråd af värme och lefnadskraft,
för att ej af lifvets kalla, vindar blifva afkyld och uttorkad. Hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
