Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181 Det finska läraremötet.
att önska? Hvilka läroämnen borde i sådant fall på desamma
upptagas, och borde på dem någon mer eller mindre afslutad kurs åsyftas ?
8. Huru skall skolan i sin mån kunna bäst främja kännedomen
af och färdigheten i det andra inhemska språket? Da vinnandet af
ett ökadt antal lärotimmar för detta ändamål, särskildt på de lägre
klasserna, torde befinnas nödigt, hvilka läroämnen böra där framskjutas
eller inskränkas? Kan det anses lämpligt och behöfligt, att
undervisningen på de högre klasserna till någon del meddelas på det andra
inhemska språket? Och hvilka ämnen kunde möjligen för ändamålet
anses lämpliga?
Såsom bekant är det språkundervisningen, som i vårt land
vållat de största svårigheterna att genom en gemensam läroplan
kunna tillfredsställa allmänhetens fordringar på de offentliga
läroverken. Det är vetenskapsidkarens och näringsidkarens
väsentligen olika behof af språkkunskap och språkbildning, hvaraf
dessa svårigheter ytterst hafva berott och alltid måste bero. Hade
olikheten i dessa behof från början varit af alla rätt insedd, hade
väl icke förslag till förening af olika bildningslinier någonsin
hos oss blifvit framstäldt. Vi veta också, att med undantag af
de skandinaviska länderna, någon sådan förening icke
någor-städes förekommer. Emellertid hafva de i fråga varande
svårigheterna varit i vårt land betydligt större än de skulle hafva
varit t. ex. i Tyskland, Frankrike eller England, alldenstund vår
vetenskapliga skolundervisning måste omfatta, jämte de i de
nämda kulturländerna grundligt studerade klassiska språken, äfven
dessa länders egna språk. För att nu så länge som möjligt
kunna sammanhålla de båda linierna har man därföre, såsom bekant
är, dels nödgats äfven på den klassiska linien grundlägga
språkundervisningen genom ett modernt språk, dels vid den för båda
linierna gemensamma undervisningen varit förhindrad att genom
sjelfva lärometoden se hvardera liniens väsentligen olika behof
rätt tillgodo. Den klagan, som nu så ofta förspörjes icke blott
från lärdomens utan äfven från den rent praktiska
verksamhetens representanter å ena sidan öfver ynglingarnes omogenhet
för vetenskapligt arbete, å andra sidan öfver deras, till förfång
för den praktiska förmågans behöriga utveckling, alltför
långvariga vistande i skolan, har, för så vidt som denna klagan är
befogad, helt visst och säkert sin grund i språkundervisningens
med anledning af olikartade bildningsliniers sammanslagning
synnerligen ofördelaktiga anordning. Meddelad i den ordning och
på det sätt, som nu varande förhållanden bjuda, kräfver nämligen
denna undervisning med nödvändighet långt mera tid och arbete,
än som kan motsvaras af resultaten.
Det är lätt att inse, att språkundervisningen i Finland
måste gifva anledning till ännu större bryderi än hos oss,
alldenstund två främmande språk där ytterligare tillkomma, nämli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
