- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Adertonde årgången. 1882 /
173

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Törnebladh och Lindroth, Latinsk språklära. 173

efter subjektet. Exemplet Coronæ deorurn honos erant synes
skola antyda, att detta ej kan ske. Mångfaldiga exempel kunna
anföras på motsatsen. Detsamma gäller om apposition (§ 158).
— Anmärkningsvärdt är, att ingenstädes i boken uppgifvits, att
äfven den objektiva predikatsfyllnaden skall rätta sig efter
objektet. Jämför äfven § 160 Anm., hvilken har sin tillämpning ej
blott på subjekt utan äfven på objekt.

§ 159. Med benämningen predikativt attribut kan rec.
ej rätt förlika sig. Yid läran om den grekiska artikeln är man
van att göra en absolut åtskilnad emellan attributiva
(omedelbara) och predikativa bestämningar: livad som står attributivt
kan ej på samma gång stå predikativt; ett "predikativt attribut
innebär då en contradictio in adjecto. Härtill kommer att förf.
sjelf undei den allmänna benämningen attribut ej inbegriper
substantiv i samma kasus som hufvudordet (apposition); häraf
följer, att det s. k. predikativa attributet ej skulle kunna vara
ett substantiv, hvilket dock strider mot det anförda exemplet
Cato et miles et tribunus versatus est in vario genere
hello-rum. Alltså bör benämningen utbytas mot predikativ. Sjelfva
regeln kunde under denna förutsättning exaktare uttryckas så:
"Ofta står ett adjektiv eller substantiv medels predikatet förenadt
med sitt hufvudord för att uttrycka dettas tillstånd vid
handlingen." De återstående orden torde utan skada kunna
borttagas. Däremot kunde väl en antydan om det särskilda slag af
predikativ, som plägar kallas proleptiskt, här försvara sin plats;
åtminstone kan vid tolkningen af många ställen, särdeles i
poesien, denna term ej undvaras.

§ 160. "Ett pronomen, som icke är adjektiv attribut,
antager samma numerus etc., som det substantiv, hvarpå det syftar".
Hvarför denna negativa bestämning, som till och med kan
förvilla nybörjaren, hvilken däraf kunde draga den slutsatsen, att
ett pronomen såsom adjektivattribut icke skulle vara kongruent
med sitt substantiv? Eec. föreslår: som står i stället för ett
substantiv. För öfrigt är hela regeln onödig, då saken förstås
af sig sjelf. — Exemplet Omne id, quo gaudemus, voluptas est
belyser ej regeln och behöfde för sin förklaring ett ytterligare
tillägg till denna.

§ 161. Ett exempel till med afseende på l:sta person
hade ej varit öfverflödigt.

§ 163. "Subjektiv predikatsfyllnad i nominativ" etc. Det här
kursiverade tillägget torde genom § 154 vara, obehöfligt och
hindrar dessutom regelns omedelbara tillämplighet på acc. c. infinitivo.

§ 164. "Yokativ begagnas vid tilltal och utrop".
Månne ej ordet utrop här är mindre riktigt, då ju vid dylika, i

Pedagogisk Tidskrift.

12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1882/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free