Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om skolans inflytande (Julius af Sillén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Om skolans inflytande.
tan", hvilket de tydligen anse för en lätt sak, ehuru de
själfva af viktigare göromål äro hindrade att syssla därmed.
De vilja, att läraren skall upprycka de gamla, lägre
intressena och plantera nya, högre — och ingen må undra på att
de vilja det! Läraren skall icke vara någon "buse", säga
de — och det är sant, att det är en föga afundsvärd titel
och charge. Han bör i stället för stryk och relegation,
hvilka medel uppenbarligen icke gjort deras gossar bättre,
"på öfvertygelsens väg", genom att "väcka ambitionen",
genom att "tala till hjärtat" o. s. v. o. s. v. få dem att
släppa de onda böjelserna.
Nåväl, må han försöka tala till hjärtat. Kunna vi —
utan någon idealisering — minnas dessa allmänna
förma-ningstal och den värkan, de gjorde på oss själfva som
pojkar V Två orsaker förklara tillräckligt denna värkans
obetydlighet. Dels stodo vi där allesammans, och det är en
gammal sanning, att människan är sämst i sällskap: liksom
djuren i åskväder skocka sig tillhopa, så trotsar äfven
människan lättare lagens åska, då hon icke står ensam. Dels
tog talaren fram allt hvad han kunde finna, alla tänkbara
bevekelsegrunder, alla möjliga sedliga värden, antagligen i
hopp att något skulle passa för hvar och en, att hvar och
en skulle ha något intresse, som kunde förbindas med något
af de nya. Men om det nu hos en och annan var fallet, att
något af hvad talaren sade. träffade en mottaglig punkt, så
upphäfdes eller åtminstone försvagades värkan därigenom,
att det var åtföljdt af så mycket, som icke för honom hade
värde eller t. o. m. hade ovärde. Tydligen äro båda dessa
orsaker i botten en och samma, den ofta nämda:
förmaningens allmänhet och abstrakthet.
Men, säger man med rätta, läraren kan ju ta gossen
enskildt? Ja visst, han kan det och bör det. om han skall
förmana; och jag medger, att möjligheten att frambringa
någon värkan då är större. Men den är liten nog ändå.
Ty nog kan han "ta" honom enskildt, men han talar till
honom i allmänhet, af det enkla skäl att han icke känner
honom personligen och således icke kan tala personligt. Han
vet icke, hvart gossen just nu hunnit i sin utveckling, hvilka
associationer, som nu ha eller kunna få värde för honom,
och således vet han icke, hvar han skall träffa, så att det
käns. Han talar om framtiden — det är kanske en
föreställning, som gossen ännu icke bildat eller åtminstone icke
gifvit något värde; om föräldrarnas sorg — ehuru gossen
aldrig ser sin far, ocli hans mor icke bryr sig det minsta om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
