Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om medljudets dubbelskrifning. Svar till I. A. Lyttkens (V. Sjögren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om medljudets dubbelskrifning.
37
Hufvudsaken är, att man låter ej blott tydlighetssträfvan
utan äfven bekvämlighetssträfvan blifva bestämmande vid
regleringen af medljudets dubbelskrifning, så att denna blir en
förnuftig kompromiss mellan dessa två principer. Detta synes herr
L. ej bestrida.
Den princip, jag föreslagit för medljudets dubbelskrifning, är
tillkommen genom deduktion från språkvetenskapens
grundprinciper. Denna deduktion har herr L. ej kritiserat, ej hällor, så
vidt jag kunnat finna, riktat någon anmärkning mot principen
utan blott mot den statistiska tillämpningen. Anmärkningarna
mot statistiken äro berättigade så till vida, som statistiken är
ofullständig, emedan jag tagit grupperingen, som den är, och ej
deducerat grupperingen ur principen. Mitt svar på herr L:s
kritik blir sålunda att fullständiga statistiken så mycket min tid
för närvarande tillåter.
Om det långa medljudet ej skall dubbelskrifvas alltid, utan
endast då det gör mest nytta, så måste orden eller stafvelserna
indelas i minst två grupper, då man dubbelskrifver i ena gruppen
och enkelskrifver i den andra. Ju flere grupper man använder,
ju besvärligare blir medljudets dubbelskrifning att lära, men å
andra sidan får man det långa medljudet med hjälp af flera
grupper fullkomligare betecknadt med minsta besvär vid
skrifningen. Ju flere grupper, ju mindre blir hvardera. En grupp,
som omfattar få ord, gör tydlighet och bekvämlighet ringa tjänst
samt bör ej användas, emedan den i jämförelse med den nytta
den gör, blir besvärlig att lära. Om alla grupper vore så små
som den af herr L. föreslagna: s, k, p, b dubbelskrifvas framför
j och m — så skulle lärjungarna behöfva inlära flere hundra
regler för att kunna dubbelskrifva medljudet rätt.
De tre hufvudgrupperna, hvarom vi äro ense, äro 1)
medljudet inuti ett ord mellan två själfljud, 2) medljudet i slutet af
ett ord efter själfljud, 3) medljudet inuti ett ord framför annat
medljud.
Då herr L. riktat sina anmärkningar förnämligast mot
statistiken rörande den andra gruppen, vill jag söka fullständiga
den statistiken. Vi äro ense om, att denna grupp bör indelas i
undergrupper, ty herr L har ej ifrågasatt, att medljudet skall
dubbelskrifvas i alla dithörande ord. Yi äro ock ense om, att
indelningen bör ske efter bokstafven, så att t. ex. långt p eller
n helt och hållet, delvis eller icke alls dubbelskrifves. Frågan
blir då, hvilka bokstäfver böra enkelskrifvas och hvilka
dubbelskrifvas. Oin b sällan eller aldrig förekommer i slutet af ord,
bör det ej utgöra en särskild grupp, ty en liten grupp gör
tydlighet och bekvämlighet föga nytta, men är jämförelsevis besvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
