Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - N. Linder, Regler och råd angående svenska språkets behandling (Adolf Lindgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N. Linder, Regler och råd ang. sv. språkets behandling. 293
Då man tillåter en del adverb, att få begagnas såsom
adjektiv ("afsides", "enkom", "fordom" m. fl.), så torde det vara svårt
att sätta en gräns for språkbrukets tendens i detta fall genom
att förbjuda andra samma möjlighet, och uttrycken "oftare
öfvervägande", "särdeles händelser" torde nog trots förf:s protest
komma att, liksom så mycket annat, från talspråket vinna häfd i
skriftspråket. Det senare kan väl sägas redan hafva skett med
"gradvisa framsteg", "skiftevisa blad", och förf:s varning mot att
förblanda dessa adverb med adjektiv på -vis, sådana som
"fraui-vis", "frågvis", är väl blott en yttring af den hela boken
genomgående, i min tanke öfverdrifna fruktan för begreppsförväxling på
grund af homonymitet.
På tal om tilltalsord säger förf:n: "åtminstone så långt är
det nu kommet, att ingen verkligt bildad man eller qvinna känner
sig förnärmad öfver att, af bekanta eller obekanta, tilltalas med
Si, I eller De". Jag hoppas denna sanning faller bjärt i ögonen
på "Vikingen" och andra reaktionära organ, hvilka ännu lefva i
den farfarsfarstraditionen, att tilltalet "Ni" skulle vara en
ohöf-lighet. Måhända liade det emellertid varit önskligt, att förf.
bestämdare uttalat sig just för detta "Ni", hvilket väl af de tre
föreslagna orden obestridligen liar den största framtiden, eftersom
det faktiskt redan är vedertaget inom åtskilliga bildade kretsar,
hvad svårligen kan sägas om de båda andra. — Vid den svåra
regeln om rätta användningen af "sig" och "sin", mot hvilken till
och med våra största stilister försyndat sig, äro de valda exemplen
särdeles upplysande: "Karl bad Erik läsa sin (Eriks) bok. Karl
bad Erik läsa hans (Karls) bok", o. s. v. Påminnelsen om att
"som" ej utan att upprepas får begagnas både såsom subjekt och
objekt, är välbetänkt ocli röjer den praktiska erfarenhet, ur
hvilken förf. hämtat sina råd.
Förf. vill motarbeta böjelsen att flytta verb från första till
andra konjugationen ("ropte", "ropt") ocli supinformer från andra
till fjärde ("böjit", "nötit"). I senare fallet må nian önska lycka
åt förf:s sträfvan, i förra fallet kan framgången betviflas. Mera
framgång skulle anmälaren för sin del unna åt vidsträcktare försök
att återupptaga de vackra, gamla starka imperfekterna: "hang,
hof, las, vrok, skop" m. fi. Förf. liar anfört flera sådana utan
att yttra sig bestämdt för eller mot deras användande.
Verbalförteckningen sid. 130—141 innehåller många nyttiga anvisningar,
om än undertecknad ej kommer att taga ad liotam förf:s varningar
mot "mente", "lånt", "tält" o. a. former, hvilka särskildt i vers
stundom äro ytterst välkomna, för att ej säga oumbärliga. En
särskild förtjänst hos boken må på detta ställe antecknas,
nämligen att förf. ofta drar fram finska former och egenheter, dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
