- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Tjugutredje årgången. 1887 /
358

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans inflytande (Nils Lövgren) II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

358

Om skolans inflytande.

För öfrigt har en lärare under sin undervisning
oupphörligt tillfälle att invärka på viljan. Här finnes en modlös,
som behöfver uppmuntras, där en öfvermodig, som måste
kväsas, här en svag, som behöfver stärkas, där en egensinnig,
som måste böjas o. s. v. Och detta kan ske än genom en
blick, än genom en åtbörd, än genom ett ord. I hvarje
ögonblick måste läraren värka icke blott såsom undervisare,
utan äfven som uppfostrare.

Själfva undervisningen kan och bör äfven anläggas så,
att den tjänar uppfostran. Naturligtvis hafva härvid icke
alla ämnen lika stor betydelse, men intet är sådant, ätt det
icke medelbart eller omedelbart kan gagna lärjungarnas
religiösa och moraliska utveckling. Matematiken och logiken
skola lära dem att göra sig klar reda för sina syften och
medlen för dessas uppnående. Om man får döma efter de
egenskaper, som åtskilliga framstående naturforskare lagt i
dagen, så synes naturvetenskapen icke blott vara egnad att
gifva människan medel och insikter för ett vidsträckt bruk
af naturens krafter, utan äfven alt göra henne ödmjuk och
drifva henne att i helig beundran böja sig för sin Skapare.
På samma gång språkundervisningen gör lärjungens
tanke-och föreställningsområde vidare och klarare, kan deu äfven
uppodla hans sinne för det sanna, det goda och sköna, som
de utmärktaste män i forntid och nutid hafva tänkt och
frambragt. Men framför allt är historien och religionsläran
egnade att invärka uppfostrande. Historien uppradar en serie
tilldragande bilder af store män, som varit sina folks
välgörare, och vid sidan af dessa afskräckande bilder af sådana,
hvilka genom sina onda lidelser bragt elände öfver hela
nationer. Den talar om, huru folken genom laglydnad och
troget arbete i det godas tjänst gått framåt i inre värde och
yttre storhet, men åter under perioder af tilltagande
själfs-våld, öfvermod och njutningslystnad gått tillbaka. Då dessa
framställningar göras rätt lifliga för ungdomliga sinnen, så
framkalla de nödvändigt någon hänförelse för det goda och
ädla samt afsky för dess motsats.

Mest omedelbart bör undervisningen i religionens
sanningar tilltala lärjungarnas hjärtan. Det förspörjes en ganska
allmän klagan öfver att detta icke är förhållandet. Denna
klagan ådagalägger åtminstone en sak, nämligen att de många,
som instämma i densamma, ställa den fordran på
religionsläraren, att "han icke blott skall söka bibringa ett visst mått
af kunskaper, utan framför allt hafva sina lärjungars inre,
religiösa och sedliga, utveckling till ögonmärke. Från vår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:34:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1887/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free