Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Om skolans inflytande (Nils Lövgren) II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 Om skolans inflytande.
ståndpunkt måste vi fullkomligt gilla denna fordran, ehuru
vi finna det sätt, som man vanligen rekommenderar för dess
genomförande, mycket förfeladt. Att dana en människa till
en religiös karaktär går värkligen icke genom sentimentala
utgjutelser, känsloskakande böner och förmaningstal o. d.
De senare kunna väl någon gång vara på sin plats, men en
religionsundervisning, som gjorde till sitt hufvudsyfte att
hålla känslorna vid kokpunkten, skulle snart nödgas att
anlita konstlade medel och därigenom förlora all kraft. För
vår del hålla vi för denna undervisnings mål att införa
lärjungarna i den kristna åskådningen. För det ändamålet
måste man söka icke blott hos dem väcka obestämbara
känslor, utan äfven bibringa dem den sammanhängande serie af
frälsningsfakta, som den heliga historien innehåller, och
handleda dem till ett begynnande begripande af dessa fakta samt
därigenom hos dem lägga grunden till värkliga kunskaper.
Men väl måste härvid behjärtas, att värklig kunskap i
religiösa ting icke vinnes genom en blott teoretisk utveckling,
utan att den förutsätter ett mottagligt hjärta och en lydig
vilja. På hjärta och vilja måste därför religionsläraren söka
invärka vid hvarje lektion genom en varmhjärtad men
manlig framställning och genom passande men korta tillämpningar,
när sammanhanget gifver osökt tillfälle till sådana. Den
kristna åskådningen måste så framställas, att det på hvarje
punkt förnimmes, hurusom den har sann tro och kärlek till
förutsättning. Lärjungen erhåller i och med detsamma en
uppfordran att beträda den väg, som kristendomen utstakar.
Men detta är ock det enda religionsläraren kan göra. Ty
tro och kärlek kan icke han skapa, ja icke ens hos sin
lärjunge undanrödja de på dennes vilja beroende hindren för
födelsen af dessa grundprinciper i det religiösa lifvet.
Härmed hafva vi äfven berört den faktor, till hvilken
hvarje uppfostrare, ej mindre fadern än läraren, har att taga
stadig hänsyn, nämligen viljans frihet. Goda yttre vanor
kunna genom en följdriktig och allvarlig handledning öfvas
in; pliktmedvetandet är människan medfödt och kan till en
viss grad uppöfvas och stärkas genom en god uppfostran,
utan att någon egentlig frihetsakt å den uppfostrades sida
därvid tages i anspråk; men kärleken till det goda kan icke
påtrugas någon. Den beror helt och hållet på viljans
afgö-relse. Hvad uppfostraren i förhållande till denna har att
göra, det är att söka aflägsna alla motiv till afgörelse i orätt
riktning samt uppväcka och stärka sådana bevekelsegrunder,
som uppfordra till ett godt val. Själfva valet åter måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
