Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - E. Kullander, Försök till en lättfattlig framställning af tempusläran i latinet (Ingvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. Kil]lander, Framställning af tempusläran i latinet. 213
om ock blott i någon mån sätta dem in i de gamla, mäktiga
kulturfolkens politiska och sociala liksom deras religiösa och
moraliska lif. Vi minnas, huru det gick till under vår egen skoltid
vid latinundervisningen i de öfre klasserna under skickliga lärares
ledning. Det fans ingen grammatikalisk, metrisk, politisk,
kulturhistorisk, mytologisk eller antikvarisk fråga af någon vikt, hvartill
den föreliggande texten gaf anledning, som utan nöjaktig utredning
förbigicks. På sådant sätt visades de unga vägen till vetenskaplig
grundlighet och en allsidig behandling af ett förelagdt ämne. Äfven
ur den synpunkten betraktadt blef således latinet en mäter
doc-trinarum och ur den synpunkten sedt är det ännu i dag ett
lämpligt uppfostringsmedel för ett släkte, som med rätt eller orätt
anses vara böjdt för flärd och ytlighet.
Af det sagda följer, att man ej med bifall kan hälsa ett under
senaste åren åtskilliga gånger framstäldt förslag om en åtgärd,
hvarigenom latinets studium skulle icke blott kvantitativt, utan
ännu mer kvalitativt försämras. Jag menar borttagande af
latinskrifningen vid våra lärovärk. Därigenom skulle ämnet mista en
god del af sin pedagogiska betydelse,. efter som det, som skulle
vänja vid grundlighet, själft blefve förytligadt eller kanske rent af
lupe fara att blifva humbugiseradt. Det synes böra anses gifvet,
att man föf att ega en säker insikt i ett språk måste ega
förmågan att i skrift behandla detsamma. Och kan-detta betraktas
som ett axiom beträffande de moderna språken, måste det gälla
ännu mer om latinet, där icke blott den formela ocli syntaktiska
byggnaden utan äfven ordens och frasernas begreppssferer förete
en långt större olikhet med vårt eget tungomål än de samtida
språken. Bland dem, som yrkat på ofvannämda åtgärd, har man
därför trott sig finna antingen folk, som à tout prix vilja åt
latinet, eller sådana, som omedvetet låtit sig påvärkas af dagens mot
latinet riktade opinionsvind. Förvånande är att finna, det äfven
en latinlärare kan önska latinskrifningens upphörande eller
inskränkande, såsom man ser af företalet till ofvannämda bok, hvars
förf. säger sig "icke alls besjälas af någon öfverdrifven entusiasm
för denna skrifning". Men om lian sålunda tager med ena handen,
gifver lian desto rundligare med den andra, då lian till
lärovärkens tjänst utgifver en bok om tempusläran i latinet på 104
sidor stor oktav. På den tid då latinet var den lärda skolans a
och o, då kurserna voro flerdubbelt större än nu, då lärjungarna
talade latin och skrefvo latinsk vers, då hade till och med de
bästa föga eller ingen kännedom om tempusföljden; nu däremot
då ämnets ställning är vacklande ocli försvagacj, då det särskildt
klagas öfver det myckna, tråkiga grammatiserandet, skulle
discip-larna hinna läsa volymer om en så liten del af syntaxen som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
