Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Tankepiller mot latinofobi (Ingvar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310
Tankepiller mot latinofobi.
utan att detta hindrat dem att i sina produktioner utveckla en
egen och själfständig charactere.
Jag fruktar för, att den i alla tider mer eller mindre märkbara,
och i synnerhet i våra dagar ganska mäktiga sensualistiska och
materialistiska tendensen skulle genom denna förening (d. v. s. af
lärdomsskolan och borgarskolan) få ett allt för stort inflytande på
undervisningsverket och småningom komma att ombilda det efter
sin åsigt af det nyttiga och redbara. Man har redan ofta yrkat
en inskränkning af undervisningen i de ämnen,, hvilka utan att ega
någon handgriplig nytta blott hafva afseende på det högre och
ideella, och endast afse den rena själsbildningen, för att i skolorna
vinna dess mera utrymme åt dem, som ega direkt afseende på det
borgerliga lifvet. Så länge det gifves särskilda borgar-skolor, i
hvilka denna tendens kunnat göra sig rådande, och lärdoms-skolorna
varit åtkilda från dessa, har denna nyttighetsprincip icke förmått
vinna mycket insteg i de sistnämda. Men skulle den ej snart
blifva herskande i den förenade skolan? Skulle ej uti denna
isynn erhet de klassiska studierna komma att mer och mer utträngas
af så kallade nyttigare, i det borgerliga lifvet mera användbara
läroämnen? *
Måste ej en från alla klassiska studier afsöndrad bildning
alltid blifva half och ensidig? Med all aktning för den nyare
europeiskj litteraturens fria, kraftfulla lif, dess oafbrutna
framskridande till en allt högre grad af fullkomlighet, måste man likväl
erkänna, att den har sin rot i den aflägsna forntiden, och att den
icke bör lösryckas från denna rot. Den grundar sig till en del
på den genom kristendomen gifna verlds-åsigten, men till en del
äfven på den fordna grekiska och romerska kulturen. Den
mänskliga odlingens utveckling genom alla dess särskilda perioder utgör
ett continuum, en kedja af framskridande bildning, och i denna
mening ett i alla sina delar sammanhängande helt: ingen särskild
del däraf kan rätt förstås, om den lösryckes från sitt sammanhang
med de öfriga. I synnerhet äger ett sådant förhållande rum mellan
den europeiska kulturens båda hufvudformer, den antika och den
moderna: båda stå, oaktadt deras inre väsentliga olikhet, i ett
nödvändigt sammanhang med hvarandra; de sprida ömsesidigt ljus
öfver hvarandra; ingendera kan rätt förstås såsom isolerad. Till
en sann bildning i ordets högre bemärkelse fordras derför
oundgängligen en lika förtrolig bekantskap med båda. Man har ofta
och med skäl ifrat mot den bildningens ensidighet, som fordom icke
var ovanlig, då man nämligen stundom endast studerade den gamla
litteraturen utan att göra sig bekant nied den nyare. Men hvarför
* S. Grubbe spådde icke oäfvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
