Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Ytterligare något om Svensk läsebok (Gustaf Cederschiöld)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare något om Svensk läsebok. 371
lärjungarnas skriftliga uppsatser vid lärovärket; ty om det vore
meningen, skulle ju alla de versifierade och ett stort antal af de
prosaiska styckena utmönstras. Nej, meningen är naturligtvis,
att hvarje stycke skall ega god stil i sin särskilda, af
innehållet, af författarens individualitet m. m. bestämda art. Men
en särskild art utgöra ju berättelser ur allmogens lif, och till
denna art hör ett af bygdemålet mer eller mindre färgadt språk.
Recensenten har stött sig på de skånska uttrycken i Mor
Ma-lenas höna (som enligt utgifvarens åsikt just är ett litet
mästerstycke i sitt slag), men borde då konsekvent också ha förkastat
“Sigurds" Bara en ko, där åtskilliga småländska allmogeord
förekomma, ja väl äfven Kapellpresten af “Onkel Adam", som
ej är fri från norrländska uttryck, o. s. v. Det är klart, att vid
läsningen dialektuttrycken böra anmärkas samt lärjungarna få
redogöra för riksspråkets motsvarande uttryck; i läsebokens noter
hafva också dylika anvisningar blifvit gjorda beträffande mindre
alltnänt kända dialektord, sparsammare likväl på det högsta
stadiet (dit Mor Malenas höna hör), emedan man torde få
förutsätta större språkliga kunskaper hos den på detta stadium
undervisande läraren.
Ungefär på samma sätt som med dialektuttrycken i vissa
stycken förhåller dét sig med de föråldrade orden och formerna
i Dalins Saga om häs‘en. Anmälaren tycker, att språket här
hade bort moderniseras, emedan i annat fall föråldrade former
kunna fastna i lärjungarnas minne och af dem komma att användas.
För min del hyser jag den meningen, att en modernisering (som
sträckt sig längre än den värkligen företagna) skulle ha ej blott
beröfvat stycket dess “ærugo nobilis" utan därmed äfven skadat
dess naivt skälmaktiga ton; och jag fruktar ej, att detta styckes
arkaismer skola locka till efterföljd mera än bibelöfversättningens
eller psalmbokens.
Icke häller har jag ansett den lättare prosastilen, som
närmar sig samtalsspråket, böra vara orepresenterad i en läsebok.
Jag kan därför icke erkänna befogenheten af de anmärkningar,
recensenten riktat mot Bäckmans Midsommarresa till Avasaxa.
Det är mycket möjligt, att de af recensenten klandrade ställena
skulle förefalla något öfverraskande, om de mötte oss i en af
de obligatoriska skoluppsatserna, men i sig själfva synas de mig
icke kunna betecknas såsom felaktiga.
Öfver hufvud taget torde väl kunna påstås, att den del
af läsebokens ordförråd, som företrädesvis stannar kvar i
lärjungarnas minne och af dem kommer att mest användas, är just
den, som närmast Öfverensstämmer med deras eget sätt att tänka
och uttrycka sig, men att den del, som icke direkt kommer till
Pedagogisk TifhkwA.
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
