Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning (Edvard Wermcrantz). II:1. Disciplinens medel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
390 Om skolans värksamhet för religiös-sedlig bildning.
sin goda rätt, när de utdela kroppslig aga åt barnen, så
kan man icke ^rimligtvis fråntaga lärarne rätt att aga på
samma sätt. Redan hos de gamla hedniska folken hade
ungdomens lärare i detta afseende samma rätt som
föräldrarna själfva. Bland athenarne t. ex. hade barnens
ledare och lärare, äfven om de voro slafvar, oinskränkt
rätt att bestraffa sina lärjungars felsteg L Det är ock
nästan enhälligt erkändt af vårt lands lärarekår, att skolan
måste ega rätt att straffa äfven med kroppslig aga. Denna
rätt är nödvändig för att icke kränka lärarens anseende i
lärjungarnas ögon. Medvetandet om att läraren ej finge
röra vid dem, skulle i hög gräd skada många af barnen.
Man skulle genom att beröfva honom denna rätt framkalla
en uppstudsighet och fräckhet, som ej inskränkte sig blott
till barnets förhållande gentemot läraren, utan äfven följde
det i hemmet och kanske skulle trotsa äfven föräldrarnas
bemödanden att kufva den genom en aga, hvilken de i
välment oförstånd kanske arbetat på att fråntaga läraren
rätten att utdela 2.
Lärarens maktfullkomlighet i det ifrågavarande
afseen-det bidrager kraftigt till att hos barnen väcka den
föreställningen, att han är faderns ställföreträdare. Af hvilken
utomordentlig betydelse denna föreställning måste vara för
hans inflytande på barnen, beliöfva vi ej närmare utveckla.
Den invändningen mot kroppslig aga, hvilken alltsedan
filantropisternas tid återupprepats, nämligen att detta straff
är människan ovärdigt, förtjänar knappast att bemötas.
För hvar och en, som erkänner, att människans sinnliga
natur ej är det ädlaste och högsta i henues varelse, och
följaktligen icke häller sinnlig smärta hennes högsta smärta,
faller en sådan invändning genom sig själf. Historien har
ock visat, att de pedagoger, som afskytt kroppsagan, hafva
tillgripit surrogat, hvilka helt visst, enligt det allmänna
1 Jfr K. F. Hermanni: Lehrbuch der griechischen Privatalterthümer
§ 34. Note 13 ff.
2 Jämför Günther: “Die Scliule im protestantischen Staate“. S.
89. “Die Masse der Schulen kann den Stock nicht entbehren. Eine
Regierung, welche ihre Lehrer bei der Handhabung ihres schweren Amtes
den Ungehorsam, den Trotz, die Lüge mit scharfen Mitteln auszurotten
nicht stützt und schützt oder gar daran. noch hindert, schneidet ihre
eigenen Fuss-sehnen durch“. Pä liknande sätt uttalar sig Nägelsbach, 1. c.
S. 65: “Knaben können nicht gut erzogen vzerden, wenn man principiell
Körperstrafen ausschliesst“. För öfrigt torde kunna påstås, att de flesta
pedagogiska författare äfven i nyare tider uttalat sig för bibehållandet
af kroppslig aga i skolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
