Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Bör grekiskan fortfarande hos oss bibehållas såsom skolämne [Redaktionen]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bör grekiskan bibehållas såsom skolämne?
9
än trängdes tillbaka. Skolan försvarade studiet, både för dess egen
skull och för att hålla sin klassiska linie obruten, under det fäders
önskan, att deras söner, utan grekiska studier, måtte få inträda
på ämbetsbanan, gjorde sig hörd rid riksdagarna. Så kom det,
att 1856 års skolordning beviljade allmän valfrihet från grekiskan,
och revisionskomitén af 1858 upphäfde den, men kongl. maj:t, på
riksdagens förnyade hemställningar, återinförde dispensrätten (1865
och 1869’. Komitén af 1870 -72 förklarade sig dela de
grundsatser, på hvilka grekiskan 1859 gjorts obligatorisk, men “då
frågan icke mera var öppen, utan af kongl. maj:t afgjorts till
förmån för dispensrätten, ville hon låta därvid bero“. Två af
komiténs medlemmar uttalade emellertid i reservationer, att
“premisserna ledde till en motsatt konklusion", och komiténs
ordförande utpekade förslagets brist på proportion mellan latinet och
grekiskan eller å ena sidan de reala ämnenas, å den andra
grekiskans “vanlottade ställning" såsom förnämsta orsaken till
förslagets mindre tillfredsställande beskaffenhet.
Emellertid är nu sedan 1860-talet grekiskan valfritt ämne
på skolans klassiska linie, icke blott för blifvande jurister, utan
ock för läkare, prester och filosofie doktorer: sedan 1887 är det
ock alternativt valfritt i den humanistiska kandidatexamen med
lärarekompetens. Denna alternativställning till lättare ämnen har
samma värkan som de många dispenserna af 1885—87, att, hvad
på lagstiftningen beror, aflysa grekiskans studium. I den
humanistiska licentiatexamen (af 1877 och 1887) kan visserligen latinet
endast i förening med grekiska bilda hufvudgrupp, men då latinet
icke behöfver i någon examen, där det ingår, bilda hufvudgrupp,
utan lika väl kan såsom tredje ämne sluta sig till en af de öfriga
fem grupperna, och då de lefvande språken både äro obligatoriska
i skolans afgångsexamen och mera gynnade i kandidatexamen, är i
stadgan ingen garanti gifven för att filosofie doktorer i latin och
latinska lektorer ega ens skolstudier i grekiska. Vid sådant
förhållande bör det icke väcka mycken förvåning, om de många
obligatoriska ämnena tränga det valfria ur ledet och om i vårt
land mången på god tro betraktar och ringaktar “klassisk
bildning" såsom identisk med förmågan att skrifva latinsk stil i
afgångsexamen eller, om det skall vara stort, pro gradu philosophico.
I själfva värket står vår lagstiftning redan på deras ståndpunkt,
som i Tyskland vilja ha gymnasiet, till hvilket vår klassiska linies
afdelning A är en svag motsvarighet, afskaffadt eller inskränkt
och realgymnasiibildningen med latin utan grekiska (afdelningen B)
ensamt herskande. En sådan ståndpunkt är för oss ännn
ofördelaktigare än för tyskarne, i samma mån som latinstudiet hos oss
är svagare — på ett tyskt realgymnasium läser man latin i nio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
