Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Huru kunna skolynglingar vinna inträde i de praktiska yrkena?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om skolynglingars inträde i de praktiska yrkena. 155
skulle komma att öfvergifvas af en hel del praktiskt anlagda
ynglingar utan “läshufvud"; den late skulle ha fått en föreställning
om att arbete kräfves öfverallt; och hvad som här i första rummet
afses: den lärjunge, som lämnade skolan för att öfvergå till ett
yrke, behöfde ej göra sitt val alldeles på måfå: han hade fått
tillfälle att i någon mån pröfva, hvarlhän hans håg och hans anlag
borde föra honom.
Möjligen skulle en och annan vilja föreställa sig, att kungl.
förordningen den 18 november 1881 angående minderåriges arbete
skulle lägga hinder i vägen för dylika anordningar. En närmare
undersökning af denna förordnings innehåll äfvensom af kungliga
kungörelsen den 22 juni 1883 rörande undantag i vissa fall från
bestämmelserna i nämda förordning, visar dock, att detta icke kan
sägas var händelsen. Och då, i sådana fall som de nu föreslagna,
anspråk på aflöning knappast kunde ifrågakomma, utan föräldrarna
väl tvärtom i vanliga fall finge erlägga någon afgift för tillåtelsen
att sätta sina gossar i värkstaden eller fabriken, så kunde ju arbetet
alltid ställas så, att det icke medförde sanitära vådor.
Under de diskussioner, som föjde på doktor Ribbings
inled-ningsföredrag, erkändes allmänt, att den påpekade svårigheten att
komma öfver från skolan till yrkena värkligen förefinnes, men de
närvarande yrkesidkame voro mestadels obenägne att upplåta sina
värkstäder på sätt doktor Ribbing föreslagit. Åtskilliga af dem
hade för någon kortare tid haft gossar från bildade hem anstälde
hos sig, men de hade däraf mest haft olägenheter. Gossar, som
fått en finare uppfostran, vore i allmänhet för klemiga och vore
svåra att få att lyda. Föräldrarna ville göra en hel del förbehåll,
hvilka ingalunda dikterades blott af hygieniska skäl, utan mestadels
af ren fåfänga, såsom att gossen ej skulle behöfva gå ärenden, ej
draga kärran på gatan o. s. v.; detta värkade demoraliserande på
de ordinarie arbetame. Brist på ihärdighet vore likaledes ett
utmärkande drag hos sådana gossar, hvartill frestelsen vore så
mycket starkare, då de visste att de kunde slippa, om de ej ville.
Den rätta arbetskraften komme först, när behofvet vore drifhjulet.
En talare gaf denna tanke den drastiska formuleringen, att “duglig
arbetare blir man blott genom nöden.“
Under diskussionen uttalades åtskilliga åsikter angående sättet,
huru skolynglingars inträde i de praktiska yrkena, så vidt möjligt,
skulle underlättas. Att slöjdundervisningens införande i skolorna
skulla förmedla öfvergången, betonades af flere. Å andra sidan
framhölls, att ej ens detta gjorde till fylles, enär skolan i alla
händelser genom sina långt drifna fordringar på intellektuelt arbete
gjorde sina lärjungar håglösa och lata när det gälde kroppsliga
ansträngningar. Man klagade skarpt öfver det uppväxande släktets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
