Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - I Läseboksfrågan [Johannes Almén]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I läseboksfràgan.
321
En genre, hvilken pà läseboksrepertoiren blifvit rikligen
tillgodosedd, är hvad vi i allmänhet skulle vilja kalla den amusanta
litteraturen; vi mena därmed sådana stycken, hvilka särskildt på
grund af ett roande eller roligt innehåll synas vilja försvara sin
plats.
Vi äro de förste att erkänna, att en af de största
förtjänsterna hos en läsebok är den att vara underhållande, intressant,
hvad man i mer vidsträckt mening kallar roande, och vi anse dessa
egenskaper så mycket nödvändigare och förtjänstfullare, som vi
tro, att en sådan läsebok skulle i hög grad kunna hos ungdomen
väcka håg för läsning och studier. Men med “roande" bör förstås
en sådan lektyr, som är för ungdomen roande. En vacker dikt,
en lyckad satir m. m., som bereder en vuxen person nöje, kan
ynglingen finna tråkig och intresselös. Det är icke alltid fallet,
att de kvicka sångerna mer än andra roa honom. Vid valet af
roande stycken måste man därför ställa sig på ynglingens
ståndpunkt. Sålunda — för att med något exempel förtydliga vår
mening — är Runebergs: “Soldatgossen" ett godt val; men
Lenngrens: “Pojkarne" ett olämpligt; ty Lenngren betraktar här
”den ljufva (ungdoms-)tiden” från sin ståndpunkt, med en veklagan
och satir *, för hvilken ungdomssinnet är främmande. —
Runebergs: “Sven Dufva“ är en för ynglingen intressant bekantskåp,
en person hvilken han förstår sig på; men i Kellgrens: “Dumboms
lefverne" får han lära känna en — enligt hans sätt att se —
alltför invecklad personnage, hvilken han icke kan föreställa sig,
som ligger utom sferen för hans intressen och hvars komiska
pointer ej på honom kunna göra den med dem afsedda effekt *♦.
Som sagdt är: man har att taga hänsyn till, huruvida urvalet
är för ungdomen roande, och vi bctvifla, att den poetiska
litteraturen i detta afseende erbjuder det rikaste fältet; men äfven om
mycket därur kan hämtas för ett sådant ändamål, bör man ej
förbise, att tillfredsställandet af vetgirigheten är i vanligaste fall för
ynglingen ett vida större och högre nöje än det som en poetisk
stämning, en ljuf idyll, satiren, kvickheten och skämtet kunna
skänka honom. Dessutom — hvad kan ynglingen, som ju icke i
vanlig mening känner denna världen, hafva för gagn eller glädje
af t. ex. “satiren, som med harmset löje betraktar det förvända i
människans värld”, eller t. ex. af ”det komiska, som, framställande
* “De långa, lömska kifven", “det kalla hjärtat”, ”gul hy och
granna band” m. m.
** ”En stor spektaklernas patron”, ”ej något ljus i Par Bricole”,
”vindögd, stackars karl”, ”auktor i den tydliga och lätta stilen”, ”lyckades
bäst i konsten att ta ut charader", “predikade en gång", “höll på med
teologin i 30 år“, “fysikus", “metafysikus", o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
