Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
sin afhandling om sensationerna. För det andra tror man,
att det af flera skäl icke är lämpligt att tala om Condillacs
så kallade bevis för själens odödlighet och om tankens och
utsträckningens oförenlighet i en och samma substans eller
att komma in på detaljerna om det högsta väsendets full
komligheter. Det där är saker, som stå öfver vår
kunskapsförmåga, och som aldrig kunna göras till föremål för en god
bevisning. Den nya metafysikens karaktär är och bör ej vara
någon annan än den att blott afhandla sådana ämnen, som
uppenbart ligga inom vårt förstånds synvidd."
Men ministern kunde vara obekymrad. Centralskolorna
gjorde den materialistiska åskådningen intet förfång, ty blott
få af dem blefvo några värkliga undervisningsanstalter. Med
undantag af skolorna i Paris, Besançon, Toulouse och
Montpellier lefde öfriga centralskolor, om de värkligen kommo till
stånd, ett blott vegetativlif, och deras enda uppgift synes
hafva varit att ådagalägga odugligheten af den stora
revolutionens uppfostringssystem.
Om de privata lärovärken saknar jag uppgifter. De
förföljelser, för hvilka de gamla lärarne af det andliga
ståndet merendels voro utsatta, gör det antagligt, att sådana
lärovärk, där de funnos, arbetade under stora
svårigheter. Att emellertid enskilda lärovärk värkligen funnos till,
framgår af de konfidentiella rapporter, som efter den 18
bru-maire ingingo från departementen till förste konsuln. I dessa
meddelades, att det ej längre fans något spår af offentlig
undervisning; i stället lämnade några fria skolor, hvilka
undgått direktorialstyrelsens värksamhet, och några enstaka
benediktinermunkar och prester ännu en kristlig undervisning,
som begärligt eftersöktes, under det att de offentliga
skolorna, där man ej gjorde annat än firade dekadfester, voro
så fåtaligt besökta, att man där stundom räknade flere lärare
än elever.*)
I det hela lämnade revolutionen på
undervisningsväsendets område endast ruiner efter sig. Några nya idéer gaf
den ej häller den nya tiden i arf på detta område.
Visserligen framhålles det ofta, att revolutionstidens lagstiftare,
äfven om de i följd af de hastiga politiska hvälfningarna och
de brydsamma finansiella förhållandena ej mäktat genomföra
ett undervisningssystem, de dock i stora linier betecknat den
riktning, i hvilken den senare skollagstiftningen skulle gå,
äfvensom att bestämmelserna i lagen af den 25 oktober 1795
*) Victor Pierre, Histoire de la rtpiMique de 1848, II, 285.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
