Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460 Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
antalet af dem som undervisades i de biskopliga
småsemi-narierna uppgick till- omkring 30,000, hvadan totalsumman
elever, som uppfostrades i af andlige ledda skolor för den
sekundära undervisningen sålunda blef 76,000, då det samtida
elevantalet i statens, d. v. s. universitetets skolor uppgick
till ej synnerligen mer, eller till 79,000. Af de 46,000
eleverna i de kongreganistiska skolorna fiugo bortåt 20,000 sin
undervisning af icke auktoriserade kongregationer. Nära
hälften af dessa sistnämda elever uppfostrades af jesuiterna,
hvilka 1876 egde 27 lärovärk för den. sekundära
undervisningen *.
Freycinet hade i egenskap af konseljpresident under
diskussionen i kamrarne om den 7:de artikeln förklarat, att
regeringen skulle, därest den ej antogs, på de icke
auktoriserade ordnarne tillämpa de gamla lagarna, enligt hvilka de
icke hade tillstånd att upprätta några etablissement i
Frankrike, och den 29 mars 1880 utfärdades tvänne dekret, i hvilka
jesuiterna förständigades att upplösa sig om tre månader och
de öfriga icke auktoriserade ordnarne anbefaldes att inom
samma tid skaffa sig laglig auktorisation. Efter de tre
månadernas förlopp blefvo jesuiternas skolor och öfriga
etablissement stängda i hela Frankrike, och i början af november
började man stänga de öfriga icke auktoriserade ordnarnes
anstalter. Våld användes härvid flerestädes, men äfven om
militär och polismyndigheter stodo till regeringens tjänst,
kunde hon ej alltid lita på de juridiska myndigheterna, enär
flere af dessa protesterade mot utförandet af hennes dekret
mot ordnarne eller vägrade sin medvärkan till dessas
upplösning. Men regeringen, hvars förste man efter Freycinet’s
afgåug i september var Ferry själf, lät sig ej störas häraf.
Hon genomdref i kamrarne en lag, genom hvilken
bestämmelserna om domarenas oafsättlighet suspenderades på ett år,
och nu kunde hon genom att ur domarekåren och
administrationen frånskilja alla monarkisktklerikala element göra de
juridiska och administrativa myndigheterna till sina blinda
värktyg i förföljelserna mot de icke auktoriserade
kongrega-tionema — förföljelser, som märkligt kontrasterade mot hennes
mildhet mot de gamla kommunarderna från 1871, hvilka
under året 1880 i följd af en amnestilag fingo återvända till
Frankrike med Rochefort i spetsen.
Men Ferry nöjde sig icke härmed. Af de statistiska
uppgifterna från 1876 framgick det, att af de många andliga,
* Siffrorna äro lånade från C. Synnerbergs ofvan anförda uppsats.
De återfinnas äfven i Lärovärkskomiténs betänkande. II, 214.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
