Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Striden om undervisningsfriheten i Frankrike [Teofron Säve] III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden om undervisningsfriheten i Frankrike.
461
som voro anstälda vid de offentliga och enskilda folkskolorna
såsom underlärare (adjoints), 5.700 män och 18,283 kvinnor
innehade sina befattningar utan att hafva underkastats någon
föregående pröfning, d. v. s. utan att hafva affordrats något
brevet élementaire eller supérieur, äfvensom att detta äfven
var förhållandet med 13,200 andlige förste lärare, hvilka ej
kunde förete andra intyg om capacité än sitt skriftliga
ordens-löfte (lettre d’obédience). För att kunna inskränka detta stora
antal af andlige lärare, hvilka emellertid ansågos besitta
mycken praktisk duglighet, genomdref Ferry lagen af den
16 juni 1881, enligt hvilken det fordrades af alla lärare och
lärarinnor i folkskolorna, världsliga eller kongreganistiska,
ett intyg om aflagd lärareexamen (brevet elémentaire eller
brevet supérieur), hvadan sålunda ett lettre d’obédience ej
längre var till fyllest.
Kommo så de öfriga s. k. Ferryska lagarne. Det hade
länge varit ett önskningsmål att göra folkskoleundervisningen
afgiftsfri, och detta var särskildt ett önskningsmål för
demokratien, som i jämlikhetens namn fordrade, att all skilnad
mellan rika och fattiga, betalande och icke betalande,
försvunne från skolbänkarne, och genom en lag af samma datum
som den föregående blefve äfven alla skolafgifter i
folkskolorna afskaffade. Denna lag genomdrefs med lätthet, men
svårare blef det att genomdrifva lagen om den obligatoriska
primärundervisningen, med hvilken man sammankedjat en
bestämmelse, som laicicerade skolan, d. v. s. som stälde henne
utom all kyrklig kontroll och som från henne uteslöt all
undervisning i religion. Lagen antogs visserligen (dec. 1880)
af den deputerade kammaren; dock ville man ej direkt
utesluta religionsundervisningen, utan man nöjde sig med att
ställa religionen utanför de obligatoriska läroämnena och
ersätta henne bland desse med en undervisning i allmän moral.
Senaten åter insatte på yrkande af Jules Simon i stället för
undervisning i moral “undervisning i plikterna mot Gud och
fäderneslandet", men på detta amendement förföll hela
lagförslaget (juli 1881).
Men det upptogs snart ånyo, och denna gång med bättre
framgång. Freycinet var, sedan Gambettas kortlifvade
ministär. hvilken i november 1881 efterträdt Ferry’s, i sin ordning
fallit i januari 1882, nu åter konseljpresident, och vid hans
sida i den nya ministären stod Ferry. Och i senaten hade
efter de nya valen i januari 1882 republikanerna erhållit ökad
styrka. Förgäfves sökte Jules Simon, Broglie m. fl. motsätta
sig skolornas laicicering, i hvilken de med allt skäl sågo det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
