Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Th. Mazer: Om kristendomslärarnes kompetensvilkor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Om kristendomslärarnes kompetensvilkor.
spekulationer befriad undervisning, och man fordrar af
religionsläraren, att han med ett för saken uppvärmdt hjerta
skall utöfva sitt maktpåliggande kall. Det vill säga: de
förståndige fordra detta. Den lärare, som i våra dagar vid
religionsundervisningens handhafvande röjer sakligt oförstånd
och brist på andlig mognad, blir af de utanför skolan
stående dömd, och hans inkompetens genomskådas af
lärjun-garne lättare än förr. Det religiösa intresset är alltför
vaket för att en oskicklig religionslärare skulle kunna hålla
sig uppe i föräldrarnas och lärjungarnes ögon.
I sjelfva verket måste man också säga, att
religionslärarens personlighet vid hans undervisning spelar en så
utomordentligt stor role, att äfven de betänkligaste brister
i läroplanens anordning kunna öfverskylas ja oskadliggöras
genom den rätta personen, under det deremot äfven den
i och för sig yppersta läroplan blir betydelselös under den
ovärdiges händer. Låt vara, att det är en stor fråga, huru
religionsundervisningen bör pedagogiskt och psykologiskt
riktigast ordnas genom lag; en större fråga är likväl, huru
vi skola få i sak kompetente religionslärare.
Vi säga med flit: i sak kompetente. Ty ej må man
inbilla sig, att någon som helst akademisk examen härvid
gifver mästerbrefvet. Man kan hafva aflagt de högsta
filosofiska och teologiska examina och hafva med goda betyg
genomgått sitt föreskrifna profår — och likväl vara
alldeles inkompetent i sak till att bekläda religionslärarens post,
ja så inkompetent, att man snarare skadar än gagnar på
sin plats. Religionsläraren måste hafva fått sitt vetande på
annan väg än examensläsningens. Det religiösa vetandet
måste hafva födts i hans ande under den egna personliga
utvecklingen i lifvet. Han måste ega en kunskap, i
hvilken han lefver och rör sig såsom i sitt element. Blott i
den mån läraren växt in i en så beskaffad kunskap, eger
han någonting att meddela åt andra. Endast från den
andliga sjelfständighetens grund beherskar läraren sitt ämne —
och sina lärjungar. Den blott bokligt lärdes
kristendoms-undervisning blir ovilkorligt för den kritiska blicken pueril,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
