Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - P. G. Lyth: Anteckningar vid läsningen af Horatius’ Oden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Anteckningar vid läsningen af Horatius’ oden.
dig underlägsen i makt, med rättvis spira styra världens
vida krets. Men du skall i din dånande vagn åka öfver
himlahvalfvet; du skall slunga din vredes blixtar ned öfver
dem, som kränka tempellundarnes frid.
Detta högstämda ode är för vår tids läsare nästan
oförklarligt, om man icke vet, att Horatius älskade ett
allegoriskt uttryckssätt och att han ofta nöjde sig med att genom
en bild och på ett för den oinvigde nästan omärkligt sätt
antyda sina innersta tankar. — Med afseende på bilden om
Orfevs bör man ihågkomma, att liksom nutidens politiska
personligheter betjäna sig af tidningspressen för att utbreda
sina ideer och försvara sina åtgöranden, så omgaf sig
Au-gustus med en krets af snillrika skalder, som i högstämda
kväden förkunnade hans lof och med sångens makt sökte
att fängsla de politiska stormarna och leda massorna. —
Tankegången i odet är följande: Revolution på revolution
har rasat i Rom. Om hvilket gudaboret snille skall
historien en gång berätta, att han fängslat de politiska
stormarna med hjälp af sina skalders tjusande sång? Pris vare
Allfader, ty huru mörkt det än ser ut mången gång,
lef-ver dock han; fastän han stundom tyckes hafva tagit sin
hand från världen, ledes den dock af en faderlig försyn.
Pris vare visheten och den sansade styrkan; och andra
gudamakter, som strida mot de lössläppta råa krafterna,
som hota att lägga världen i grus! Men det är endast till
en tid som ondskan får råda. När den af gudarne bestämda
stunden är kommen, då framträder räddaren likt en stjärna
på himmelen; då lägga sig hafvets af vrede skummande
vågor, och vindarne förlora sin kraft. Men huru skall detta
tillgå i fråga om Roms politiska förhållanden? Skola vi få
en ny konung? Nej, konungadömet har spelat ut sin rol.
Skola vi återgå till republikens författning? Nej, dess
dagar äro flydda, dess hjältar äro döda. Men ur deras mull
har en ny telning framskjutit, framtidens hopp, vår
Mar-cellus. Huru skall då samtidens politiska fråga blifva löst?
Jo, Jupiter och endast han skall vara vår konung, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
