Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Litteratur - J. Paulson och K. Wintzell: Latinska skalder i urval (K. Wahlstein)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteratur.
173
got, som i och för sig slår an på det unga sinnet; det mins
nog en hvar från sin tidigaste läsning af tyska och franska
krestomatier, der de naturligt och med humor berättade fablerna
stodo som små oaser i öknen af långrandiga biografier, tal och
historiska berättelser. Det är den halft fantastiska formen med
sin kärna af verklighet, som slår an, den enkla hvardagstanken
i poetisk dräkt. — Också är i Tyskland Phædrus qvartanernas
pensum i latinsk poesi, och i ett i fjor utgifvet program af Karl
Maurer har utförligt redogjorts för lämpligheten af detta val;
med författaren instämmer till fullo hans recensent i Berlin Phil.
Wochenschrift, Draheim. — För en allmän omgestaltning hvad
beträffar latinsk litteraturläsning i skolorna, visserligen icke med
speciell apologi för Phædrus, tages till orda i en uppsats med
titel: Kan något göras för att lifva och befrämja studiet af
grekiskan och latinet vid våra läroverk ? i Tidskrift utgifven af Pedag.
Fören. i Finland årg. 1891, h. II.
Föreliggande urval af fabelsamlingen upptager 55 fabler,
på ett synnerligen förtjenstfullt sätt efter svårheten anordnade,
försedda med mera eller mindre ledning i rytmiskt afseende,
jemte en inledande betraktelse öfver Phædri lif och diktning,
en kort öfversikt af versmåttet samt efter texten förklarande
anmärkningar. Hvad dessa senare beträffar, har utg. af skäl, som
han i sitt företal framstält, ej citerat någon särskild grammatika,
utan sjelf, då så varit nödigt, formulerat regeln, och detta i
allmänhet på ett lyckligt sätt. Öfver hufvud har utg. lyckats
synnerligen väl med den svåra sak, som kallas att skrifva
kommentar, och lyckligt följt den gamla goda regeln, som säger: ita
properandum, ut necessaria non prætereantur, ita commorandum,
ut nihil nisi necessarium exerceatur. Tydligen inseende, att en
författare icke endast eller ens i främsta rummet är en
exempelsamling för grammatikans regler, har han blott meddelat
upplysningar vid mera afvikande och påfallande företelser eller vid
upplösningen af mera invecklade konstruktioner. Genom
hänvisningar till och jemförelse med antike och möderne författare
har utg. ock på åtskilliga ställen gifvit läraren anledning att
utvidga lärjungarnes ofta ytterst torftiga litteraturkännedom. Att
ynglingen får sig något meddeladt om t. ex. Ennius, Tacitus,
Suetonius o. a. kan ingalunda anses öfverflödigt, tvärtom. Vid
återgifvande af egendomligheter i det latinska uttryckssättet har
här och der hjelp lemnats och detta som det synes efter en
regel, som borde gälla för all dylik öfversättning: så ordagrant
som möjligt, så fritt som nödigt.
Då det hela är utfördt med stor omsorg, är mot
enskildheterna så godt som intet att anmärka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
