Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - K. P. Nordlund: Ifrågasatta reformer vid räkneundervisningen. Svar på hr Rollins uppsats (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49°
Ifrågasatta reformer vid räkneundervisningen.
tisex». Skulle ett sådant själfsvåld få inrota sig, så blefve studium
af matematik sedan en omöjlighet. Det är just denna
dubbeltydning, som af hr R. förordas, och som åstadkommit så mycken
oreda och förvillelse vid räkneundervisningen. Att, såsom hr R.
föreslår, till en början tala till barnen en »modifierad» sanning
(= tala osanning) och sedermera först i algebran »modifiera och
precisera» det osanna ( = tala sanning) är absolut förkastligt och
leder till de svåraste följder, såsom förut är visadt. Nu frågas:
har man i algebran verkligen gifvit tecknen sin verkliga
betydelse? Nej. — Man uppfattar dem äfven där som tecken för
någonting, som skall göras (det är ej så lätt, som hr R. tror,
att få lärjungarna att ombyta åskådningssätt).’— Detta framstår
allra tydligast i ekvationsläran, som inledes med en mängd
föreskrifter, huru lärjungarna skola göra, för att erhålla ett rätt svar,
hvarvid användas sådana uttryckssätt som: hyfsa, flytta öfver,
stryka ut, skaffa bort, jaga bort, taga bort genom motsatt
operation o, s. v., hvilka syfta på taltecknen och ej på de
begrepp, som de representera. Hade nu lärjungarne från början
fått lära sig att rätt tyda den matematiska skriftens innehåll, så
hade alla dessa klumpiga och vilseledande föreskrifter varit
öf-verflödiga, och lärjungarna hade kunnat reda sig hufvudsakligen
på egen hand, om uppgifterna blifvit genetiskt ordnade.
Ekvationsläran hade i sådant fall kunnat upptagas redan i början af
algebran och behandlats jämsides med det öfriga, som strängt
taget är ett bihang till ekvationsläran, hvilken är algebrans kärna.
Därtill kan läggas, att det är denna lära, som mest intresserar
lärjungarne, emedan de märka, hvartill den är gagnelig.
Nu skall visas, huru man förfar vid beräkningen af »| m. : T90».
Läraren säger, att »| m. : T90» betyder, att man skall dividera
J m. med Tø<j; därefter visar läraren, huru divisionen tillgår,
nämligen: att tecknet (:) utbytes mot (.) samt T90 mot slutligen,
förkortas produktbråket »korsvis» och multiplikationen verkställes
i täljaren och nämnaren, hvarefter svaret j m. är färdigt. —
Mot detta sätt anmärkes, att lärjungen ej får klart, hvad division
egentligen är, han får blott en artificiel (ordet här taget i sin
egentliga betydelse) anvisning, huru han skall få ett rätt svar.
Följden häraf blir, att han vid lösningen af praktiska uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
