Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - K. P. Nordlund: Ifrågasatta reformer vid räkneundervisningen. Svar på hr Rollins uppsats (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492 Ifrågasatta reformer vid räkneundervisningen.
som kräfves för svarets erhållande. Skulle en person A., som
skall besvara en räkneuppgift, sakna förmåga att verkställa hela
analysen eller en del däraf, och nödgas anlita en annans hjälp,
så säger man allmänt, att A. har haft hjälp med lösningen,
hvaraf tydligen framgår, att språkbruket inbegriper under ordet
lösning äfven analysen.
Ett upplysande exempel må anföras: Sju personer i ett
sällskap taga afsked af hvarandra genom handslag. Huru många
handslag verkställdes? A., som skall besvara denna fråga, kan
det ej, utan vänder sig till B. och begär upplysning. B. säger
då: föreställ dig personerna ordnade i ett led. Föreställ dig
vidare, att den första i ledet tar afsked af alla de öfriga samt
sedan lemnar sällskapet. Föreställ dig, att den andra gör på
samma sätt o. s. v. Efter dessa vinkar finner A. själf lätt, huru
svaret 21 erhålles, nämligen genom addition af talen 6, 5, 4,
3, 2 och 1. Om nu hr R. framställer frågan: »Har A. ensam
löst frågan ?» till en person hvilken som helst, så skall han svara:
Nej. — Hr R. torde nu således själf inse, att hans tydning af
ordet lösning är helt och hållet stridande mot det allmänna
språkbruket.
Sedan hr R. skref sin anmälan har han gjort en stor
upptäckt. I slutet af sid. 166 läses den och har följande lydelse:
»Det är ett stort misstag*) att man kallar delarnas antal för
multiplikator eller divisor eller kvot. Delarnes antal kallas för
delarnes antal helt enkelt. Men när man så utrönt uppgiftens
art, så inser man, hvilket räknesätt, som leder till dess lösning,
och då hander, att det tal, som anger delarnes antal1), ena
gången blir multiplikator, andra gången divisor, helt enkelt
därför, att uppgiften i det ena fallet var en helt annan än i det
andra.»
Till en början anmärkes, att ordställningen: det tal, som
anger delarnes antal är den klaraste tavtologi; den bör i stället
vara: delarnes antal. Jag har mycket grubblat öfver, hvad det
»långa talet» skall betyda, men misslyckats. Personer hafva
blif
l) Kursiveradt af undert.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
