Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.
Skall man då anse allt det arbete förspilldt och ali
den lärdom förlorad, som man användt på att upptäcka
och påpeka interpolationer hos Horatius? Ej så helt
och hållet. En vinst mena vi oss ha i behåll. Den att
vår uppfattning av de Horatianska dikternas värde blivit
nyktrare och riktigare. Vi vilja giva både Peerlkamp
och Gruppe rätt i åtskilligt av det de klandrande invändt
mot våra texter; men vi vilja ej därföre gå in på deras
postulat, att allt som kan klandras måste anses såsom
förfalskadt. •
Frågar man nu : huru kan det rimligtvis antagas, att
dikter av så olika värde som dem vi finna sammanförda
i de 4 böckerna odén — några äkta poesi, andra fantasilös
retorik — att alla dessa äro diktade av samme skald;
så svara vi härtill, att denna företeelse, vad Horatius
beträffar,, torde kunna förklaras på sitt särskilda sätt —
och det är detta jag i det följande skall söka göra.
Förklaringen menar jag vara att söka i den
omständigheten, att en stor del — och man kan säga den
bästa delen — av Horatius’ dikter äro efterbildningar
från grekiskan. Det är denna ingalunda nya mening,
som jag vill söka stödja med skäl och bevis.
För att i denna fråga hysa en egen åsikt fordras,
att man har tillräcklig bekantskap med Horatius’
diktare-förmåga för att något så när kunna avgöra, vad som
antagligen kan förskriva sig från honom, vad som bär
prägeln av hans egendomliga begåvning. Vill man göra
sig en föreställning om, hurudan Horatius’ egendomliga
skaldebegåvning var, har man att i främsta rummet
giva akt på de diktverk, där han är på en gång mest
nationel och mest personlig, jag menar, där vi få det
tydligaste intrycket av att det är den romerske skalden
själv som med sin egen personlighet träder oss till mötes
och talar till oss ur sitt eget inre. Det kan ej råda
olika meningar om att detta företrädesvis sker i satirerna
och epistlarne. Hurudan är alltså den skalds begåvning,
som vi i satirerna och epistlarne lära känna? Ingen kan
påstå, att det man där frapperas av är vare sig någon
skaparkraftig fantasi eller någon djup och innerlig känsla.
Däremot finnes där en annan art af konstnärlig
begåvning, bestående i förmågan att klart och säkert uppfatta
det karakteristiska i den omgivande verkligheten och
förmågan att återgiva det så, att även läsaren eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
