Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.
betecknas såsom Thracius ventus, ett uttryckssätt som
passar bra på Lesbos men mycket illa i Rom. Men
jag vill fästa uppmärksamheten vid od. I, 14 O navis
referent in mare te novi etc. Man är ense om att det
är en allegori och att skeppet betecknar staten — den
romerska naturligtvis. Emellertid letar man förgäfves i
dikten efter något enda uttryck, som skulle kunna tydas
på någon bestämd tidpunkt af Roms historia. Och när
man kommer till den sista strofen, där skeppet
uppmanas att akta sig för de faror, som hota mellan
Cycla-derna, står man svarslös inför den frågan, vårföre det
romerska statsskeppet just i den grekiska arkipelagen
skulle hotas av några faror. Men antag, att dikten är
översatt från grekiskan, och det oförklarliga blir
förklaradt.
Bland de omständigheter, som ytterligare kunna
anföras att styrka mitt påstående, vill jag närmast fästa
uppmärksamheten vid ett visst slag av liknelser. Vi äga
utom Horatius tillräckligt mycket romersk lyrik — i
synnerhet erotisk — i behåll för att någorlunda kunna
bedöma, vad som i sådan diktning måste betecknas såsom
främmande. Vi ha den romerska elegien tämligen bra
representerad. Nu är det visserligen sant, att även
denna diktarts skalder i mycket följde grekiska mönster ;
men då de togo sina förebilder bland de alexandrinska
skalderna, så drogo de ej in i poesien sådant, som för
deras egen tid var främmande. Ty deras förebilder
hörde till en tid och en civilisation, som var deras egen
väsentligen lik. Vi ha vidare hos Catullus och Martialis
en samling romersk lyrik ej hörande till den elegiska
formen och till en stor del värd att betecknas såsom
äkta romersk och nationel och i varje fall -en äkta
produkt af deras egen tid. Nåväl. Intet skulle vara
mera överraskande än om vi vid läsningen av dessa
påträffade någon dikt, som ginge ut på att likna den
firade sköna vid en kviga eller ett treårigt sto, som
löper omkring på betet. Detta är såsom en var känner,
bilder som upprepade gånger förekomma hos Horatius
ej i förbigående eller i ett flyktigt uttryck utan så, att
antingen hela odet går ut på att utmåla liknelsen, eller
denna åtminstone utgör en väsentlig beståndsdel och
intar en framstående plats i dikten. Sådana bilder vittna
om en mycket ungdomligare fantasi och oändligt mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
