Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.
Ane Aises, Aeneas eller gudomligheterna Fides, Pax,
Honos, Pudor och där vandrar Diana på Aventinus och
Algi-dus o. s. v. I diktens 76 versar finnes knappt ett uttryck
som anspelar på Grekland. I I, 21 äro däremot de
grekiska uttrycken så mycket talrikare. I 12 verser finna
vi Cynthius, Erymanthusy Cragus, Tempe, Delos, bland
vilka endast ett romerskt lokalnamn Algidus finnes
in-smuggladt. Slutstrofen, som innehåller böner för Cæsars
väl, röjer sig såsom af Horatius själv tilldiktad. Vid en
sådan olikhet mellan dessa båda odén förefaller det fast
otroligt, att en del kommentatorer i I, 21 se en
inledningsgång till Carmen seculare.
Från odenas innehåll vända vi oss till deras yttre
form för att se till, om det måhända i det språkliga
uttrycket finnes spår av dikternas grekiska ursprung.
Härvid måste man dock gå försiktigt tillväga i sina
slutsatsers dragande och ej taga för givet, att vart och
ett uttryck, som har sin grekiska motsvarighet, tyder
på att man har en översättning framför sig. Vilken
latinska text — i bunden eller obunden stil — från den
s. k. guldåldern man må läsa, skall ofelbart förete
talrika exempel på uttryck och konstruktioner, som
uppstått genom inverkan från grekiskan. Detta beror därpå,
att den romerska literaturen i sin helhet har rönt den
starkaste inverkan av den grekiska och kan i stort sedt
kallas dess dotter, Och vad var naturligare än att en
skald sådan som Horatius, som i studiet av grekiska
författare haft sitt främsta bildningsmedel, otaliga gånger
röjer, att reminiscenser från grekiskan föresvävat
honom, utan att han därför haft den medvetna avsikten
att översätta ett visst bestämdt ställe hos en författare.
De bevis jag vill framdraga för min sats, äro av en
helt annan art. När man hos Horatius understundom
påträffar uttryck, som i den latinska meningen förefalla
så främmande och svårförklarliga, att man ovilkorligen
frågar sig om ej texten är oriktig, men som, då man
tänker dem utbytta mot sin grekiska motsvarighet, bliva
lättbegripliga och passande, då kan man ej undgå att
häri igenkänna ett översättningssymptom. Nu är det
tyvärr med vår knapphändiga kännedom om den
grekiska lyrikens språk en svår och ofta omöjlig uppgift
att finna det rätta uttrycket, som Horatius sökt
återgiva. Men jag tror, att det vore mera fruktbärande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
