- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiotredje årgången. 1897 /
95

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.

att ägna sig åt sådana efterforskningar än att deltaga i
jakten efter interpolationer eller att ytterligare öka den
ändlösa mängden av emendationer till Horatius, genom
vilka man vill förbättra besynnerliga och ovanliga uttryck.

Jag skall nu framställa ett par exempel för att
belysa, vad jag menar. I det vackra vårkvädet I, 4
förekommer uttrycket Volcanus ar dens urit officinas.
Ordet urit gör här svårighet. Vare sig man förklarar
»upphettar» eller »upptänder eld i», måste man medgiva,
att ordet är användt på ett eljest alldeles obrukligt sätt.
Det besynnerliga häri förklaras emellertid, om man
antager, att Horatius sökt öfversätta det grekiska ordet
tpXéysi. vXéyaj motsvarar i betydelsen det latinska uro,
men användes i olikhet med detta ej sällan hos
skalderna för att beteckna »göra lysande», »tända upp eld
i» t. ex. Eur. Troad. <pXéyo) Xajjwraai tqS* hpov »jag gör
detta tempel lysande af facklor». — Ett annat exempel.
I den svartsjuke älskarens utgjutelser I, 13 läses: Tum
nec mens mihi nec color certa sede manet. Det kan ej
förnekas, att detta uttrycket » certa sede manet»
kommer mycket oväntadt, och man kan svårligen fördraga
det motsvarande uttrycket i vårt språk »min färg
förblir ej på sin bestämda plats». Nu är det visserligen
sant, att varje språk har sådana oegentliga uttryck, som,
antagna af bruket, ej längre stöta. Men detta
oegentliga uttryck certa sede manet i betydelsen »förbliver
oförändrad» har alis icke blivit antaget af det latinska
språkbruket utan står här hos Horatius alldeles enstaka.
Detta är ägnadt att väcka misstanken om att här
föreligger ett försök att överflytta ett grekiskt uttryck till
latin. När det nu befinnes, att det motsvarande
uttrycket hos grekerna är ganska vanligt i här erfordrade
betydelse, så måste de väckta misstankarne i väsentlig
mån stärkas. I grekiskan ha vi xaxà x°^Pav £/£tv?
y ti pav [iivsiv, xaxà X°^Pav

Jag övergår nu till den sista klassen av bevis för
översättningsteorien. De bestå i direkta uttalanden från
forntiden, vilka säga oss, att Horatius översatt grekiska
kväden. I Porphyrios kommentar till Horatius läses vid
I, 10 Hymnus est in Mer curium ab Alcæo lyrico fioeta.
Det är samma hymn, som jag nyss sade genom sitt
innehåll röja sig såsom ett alster af en tid, som ligger
många sekel före Horatius’. Men, invänder man, detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:39:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1897/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free