Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Om Horatius’ odén såsom efterbildningar från grekiskan.
gäller endast om den sången. Så låtom oss till sist
höra, vad Horatius själv säger om sitt förhållande till
de grekiska skalderna Archilochus och Alcæus. Han
talar tydligt nog därom i ep. I, 19. Det är först tal
om epoderna, diktade med anslutning till Archilochus.
Därom säg~er han I, 19, 23 Parios ego primus iamb os
O sten di Latio numéros animosque secutus
Archilochi, non res et agentia verba Lycamben.
Han påstår sålunda, att han lånat formen från
Archilochus och att han diktat i hans anda, men för övrigt
varit självständig, vad innehållet angår. Härmed
stämmer det alldeles överens, som han i följande verserna
säger, att man ej har rätt att nedsätta hans ära, därför
att formen är lånad; ty då skulle man av samma skäl
nedsätta Alcæus’ och Sapphos ära, enär båda delvis
användt av Archilochus uppfunna versformer. Med denna
övergång kommer han in på talet om Alcæus och sitt
förhållande till honom, med andra ord — om sin
ode-diktning. Härom säger han 1. c. v. 32.
Hunc ego, non alio dictum prius ore, latinus
Vulgavi fidicen. —
»Honom har jag gjort allmänt känd.» På hvad
sätt har han gjort honom känd, om ej genom att
översätta honom? Här är det ej tal om att han
endast skulle hava upptagit Alcæus’ versformer eller,
endast diktat i hans anda. Så som man i allmänhet
föreställer sig Horatius’ förhållande till Alcæus måste
man vid översättningen af denna Horatius’ egen öppna
förklaring kringgå det rättframma yttrandet Hunc ego
vulgavi och tolka det: dikter i hans stil har jag gjort
allmänt kända. Alldeles lika gärna kunde man då tro,
att Virgilius om sin Aeneid sagt, att han genom den
gjort Homerus känd.
Och ännu ett uttalande av Horatius själv om denna
sak ha vi i od. III, 1. I början af 3:dje boken bjuder
han, såsom nämndt, på sex originaldikter, samtliga av
moraliskt och patriotiskt innehåll. Om dessa säger han
i inledningsstrofen, att de äro carmina non prius audita.
Vad menar han därmed? Att denna art av poesi ej
förut varit odlad i Rom? Nej; då hade orden passat i
inledningssången till första boken. Han vill tydligen
säga: »I mina förra sånger kan man igenkänna den
grekiska förebilden. Men dessa äro mina egna.» Också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
