Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Oiiatur i lärometoder.
Visserligen inlade fader Pestalozzi sin gensaga mot den
nya metoden med följande allvarliga ord, yttrade till en lärare
(Krüsi), hvilken kom från en skola, där han lärt sig sokratisera:
»Vet du icke, att Sokrates hade framför sig ynglingar och män,
som ägde en rik fond af språk- och sakkunskaper? Sörj du
blott för, att dina lärjungar må förvärfva sig denna bakgrund,
då skola nödiga frågor och riktiga svar öfver det hörda, sedda
och i hf vet iakttagna gifva sig af sig själf! Tro mig, hvarje
bemödande att, när denna bakgrund fattas, genom konstlade
frågor framlocka svar af barnen är ett tröskande på tomma
halmen och leder lika snart till illusion som till modlöshet.
Fåfängt! Den för ungdom och undervisning och isynnerhet för
sokratismen glödande G. F. Dinter († 1831), som själf utgaf
»vorzüglichsten Regeln der Kateketik» (1801) och »Unterredungen
tiber die Hauptstücke der Kateketik», och således både formait
och reelt bearbetade ämnet, prisar den med följande bombastiska
ord**): »G, hon är kommen, ljusets skaparinna, då den
kateke-tiska kunskapen kan jämföras med solen och det föregående
samtalet (prologen) med morgonrodnaden; hon stiger högre,
värmen tilltager med hvarje timme, hennes eld glöder som
kärlekens eld hos lärare, hvilka ur klara begrepp härleda säkra
slutsatser — glöder, tills daggdropparne sjunka ihop, som tårarne
efter en epilog». Men då han ej helt och hållet vill eller kan
negligera den vördade schweiziska pedagogen yttrar han:
»Pestalozzi är konung för de lägre, Sokrates konung för de högre
skolklasserna».
Saltzman m. fi. gingo i sin ifver ännu längre och hade
nog, som en författare säger, »velat kasta alla skolböcker och
isynnerhet ^katekesen såsom gammalt skrot ut på gatan».
Men den »sol», som Dinter på Ulmenhayns skolmöte i
hänryckningens ögonblick såg uppgå, har åter gått ned. Den
»eld», som han såg glöda hos lärarne, har slocknat, ty man fann
så småningom det onaturliga och omöjliga uti att tröska fram
god säd ur tom halm enligt Pestalozzis bild, att hämta gudomlig
sanning ur ett outveckladt barnahjärta, där man intet nedlagdt.
Gch numera gäller väl både i Tyskland och Sverige som ett axiom,
att man med sin undervisning i kristendom antingen bör belysa
den sanning, som lärjungen fått genom själftillegnelse af en
gifven lärobok, eller ock på samma gång gifva och belysa sanningen.
Så har sokratismens genius såsom onatur blifvit utkastad
från religionsundervisningens område, men han dog ej där-
*) Schulkonferensen zu Ulmenhayn P. 168.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
