Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Onatur i lärometoder.
113-
man sedan lade fram för oss en grammatik på förenämda* språk
och–fordrade* att vi därefter skulle läsa och skrifva språket —
undrar — hvad vi själfva skulle säga om naiurenligheten hos
en sådan metod? Troligen blefve det för oss åtskilliga »nodi
grammatici». Här hjälper nog ej att referera till barnets »minne
och härmningslusta», ty hvad - som skall lätt minnas måste vara
så kort och klart, att det kan fästa sig i minnet t. ex. witzar
o. d., och det, som skall »härmas måste vara så genomskådadt
och s k intressant, att det väcker härmningslusten t. ex. miner,
gester o. d. Men intetdera gäller annat än i högst ringa grad
om språkliga uttryck, och i synnerhet, om de intryck, som
barnet på en gång genom tal och läsning får från det främmande
språket, bli allt för mångfaldiga och olikartade samt så pass
torra och svåra, som de grammatiska reglerna äro, på hvilket
språk de än må vara skrifna. Nej, den dolda kärnan i
metoden måste nog vara den förutsättningen, att det främmande
språket ligger embryoniskt hos barnet, och att det blott behöfves
att tala, läsa och skynda framåt för att bli herre däröfver. Så
lära nog vi äldre att tala och läsa ett språk, men saken ter sig
något annorlunda, då det gäller skrifning däraf, och en verklig
insikt i språkets byggnad. Ha vi då icke äfven här en
uppenbarelse af den sokratiska metoden? Blir det icke också här
enligt Pestalozzis bild »ett tröskande på halmen» med det myckna
talandet, läsandet och inlärandet af grammatikaliska regler, som
barnen svårligen,, därför att de’ äro skrifna på främmande språk,
kunna behärska — ett tröskande, som »leder lika snart till
illusion som till modlöshet». Också tro vi, att det skall bli en
öfvergående möda både för elever och lärarinnor, när både hem
och skola fått gemensamt pröfva saken. Väl kan hänförelsen
för det nya experimentet vara stor; men den lägger sig nog,
när man hunnit mera allsidigt se fördelarne och olägenheterna.
Mången förefaller kanske, hvad här blifvit sagdt om den
historiska utvecklingens innebörd, dunkelt och besynnerligt, men
detta torde nog bero därpå, att man ej alltid tillräckligt skilt
sak och sak. Hafva vi väl velat opponera oss mot det goda,
stora mål (syfte), som filosofen Sokrates satte för sina samtal:
lärjungens själf verksamhet (aktivitet)?*) Bort det! Ingen kan
vara lifligare öfvertygad om vikten och nödvändigheten häraf än
föjf. Men målet är dock ett och metoden, sättet att komma
till detta mål, och förutsättningen hos lärjungen för metodens
användning är ett annat. Och då visar sig lätt, att det, som
.*) Se lektor E. Sahlins sakrika föredrag härom, » Sjunde Nord.
Skolmötet», Sthlm 1896, s. 508.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
