Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturanmälan.
285’
läraren i historia, som ofta äfven undervisar i modersmålet,
åsidosätta detta senare ämne för att drifva sitt egentliga ämne,
nämligen historien, hvilken dessutom har det företrädet, att den
ingår i den muntliga mogenhetsprövningen ; han kunde genom
att till ferieläsning gifva lärjungarne historiska berättelser eller
geografiska beskrifningar uppställa ett annat mål — än
lagstiftaren afsett med ferieläsningen i modersmålet — nämligen
kompletterandet af lärjungarnes historiska och geografiska
kunskaper. De i Hernluncls och Stoffens »Ferieläsning» upptagna
styckena af E. Fries, G. Björlin och äfven af Y. E. Svedelius
hora snarare till en ferieläsning i historia än till en i modersmålet.
Yid rektorsmötet 1895 betonades också af Rektorerna
Dahlbäck och Sprinchorn, att den svenska litteratur, som förelägges
lärjungarne till feriearbete, »bör sökas inom området för
undervisningen i modersmålet och således utgöras af läsning i
vitterhet» ; båda framhöllo af olika anledningar det olämpliga i att
såsom uppgifter välja stycken ur historiska läseböcker, romaner
(äfven historiska), turistföreningens årsskrift o. d., den senare
med tillägget, att »det måste vara författare med plats i
litteraturhistorien och stycken af fullkomligt värdigt innehåll} som
blifva föremål för sommararbete».
Men äfven om man är af den meningen, att ferieläsningen
i modersmålet bör omfatta alla möjliga ämnen, och att särskildt
jakthistorier, resebeskrifningar, berättelser om frierier o. d. egna
sig till en sådan läsning, kan man med skäl fråga: äro de i
Hernlunds och Steffen s »Ferieläsning» upptagna novellerna och
»spirituella kåserierna» af G. H. Mellin, O. P. Sturzen-Becker,
À. Blanche ocli A. Strindberg i dessa afseenden särskildt
framstående eller ens lämpliga. Hvad behållning lämnar val
läsningen af dessa kåserier ? Säkert icke »en djupare kännedom om
våra mera betydande författares verk». Innehållet är värdelöst
och språket är ej vårdadt, utan ett slags hvardag s spr åk med alla
dess logiska o egentligheter. Därtill kommer, att dessa stycken,
såsom nedan skall visas, i formelt afseende lämna åtskilligt
öfrigt att önska. Och borde ej de jämförelsevis svaga styckena
»Pojkarne» och »Realisten Abrandsson» af Viktor Rydberg
utbytts mot bättre stycken af denne mästares hand ? Att införa
eleverna i studiet af Strindbergska litteraturen synes väl ej
heller vara så välbetänkt. Det här anförda stycket »jaktminnen»
är ju särskildt i språkligt afseende rätt svagt. Förtjäna
värkli-gen dessa nu sist afhandlade styckena att räknas till våra mera
betydande författares verk ?
Vidare är det af högsta vikt, att de till ferieläsning valda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
