Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
Empirisk och rationell psykologi. 244
{Jmfr K. Pira, Öfvergång från det bildade föreställningssättet
till det vetenskapliga (Stockholm 1897.) Den förevarande
regressen kan för ingen del motiveras med den »svenska»
psykologiens brist på detaljerade specialundersökningar,
svaghet vid analysen af organsensationernas »modaliteter» och
»kvaliteter», relativa förbiseende af fysiologisk psykologi
eller dylikt. Ty allt sådant afgör intet med afseende på den
allmänna uppgiften och metoden ; dylika brister kunna
därför lätt afhjälpas af den sakkunnige utan ändring af
ståndpunkten samt böra afhjälpas äfven enligt den »svenska»
psvkologiens egna allmänna synpunkter och fordringar (jmfr
Rbg, Gründl, t. Anthrop., t. ex. s. 16, 20, 23, 29—30;
Bostr., Skr. II, 157—58, 195, 248, 297—98).
Den angifna regressen är desto tydligare, som äfven
inom den »utländska» psykologiens uppfattning af de
konkreta själsföreteelserna röjer sig den »brist på fäste och
hållning», som gärna medföljer » uppgif vandet af alla
rationella systematiseringar». För att denna anmärkning ej må
stå utan ali begrundning vill jag anföra tvenne betecknande
exempel på svaghet i det mer speciella.
Det första exemplet är gifvet i och med den märkligt
•ovederhäftiga kritik, som riktats mot den boströmska
indelningen af själsfunktionerna i teoretiska, praktiska och
estetiska, samt vidhållandet af indelningen i förnimmelser,
känslor och viljeyttringar. Att den förstnämnda indelningen
«kulle hafva samband därmed, att inom den från Boström
utgångna psykologien »känslans egendomligt subjektiva
beskaffenhet såsom lust- och olust-tillstånd» till skillnad från
de »opartiska» förnimmelserna skulle vara förbisedd (låt
vara »mer eller mindre»), — detta är så uppenbart oriktigt,
att det är i sanning förvånande, att en sådan anmärkning
någonsin kunnat framställas. (Jmfr F. v. Schéeles
»Grund-linier till psykologien» (i väsentlig »öfverensstämmelse med
Professor K. R. Geijers framställning af ämnet å hans
offentliga föreläsningar»), s. 9; »Det mänskliga själslifvet», s.
112—13, 116—17, 323 ff.; samt L. H. Åberg, Filosofisk
sedelära, s. 21—22; — med Bostr. Skr., I, 123—24, 125,
128—29, 149, 330; II, 164—66, 304, 305—307; Rbg,
Grrundl. t. Antrop. s. 17—18, 24; Sahlin, Är det sköna
rent? s. 21 ff., 28 ff. 37—38). Det är härvid väl att
märka, det graden af vidlyftighet i utvecklingen af läran om
»gefühlstonen» är af ingen betydelse vare sig för indelningen
ur ändamålets synpunkt eller för frågorna om »känslans»
uppfattning såsom »dunkel förnimmelse» och »sensationens»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
