Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den romerske triumvirn Marcus Antonius.
Marcus Antonius lefde i slutet af det väldiga
utvecklingsskede i clet romerska riket, som började med de
grac-chiska oroligheterna och slutade med slaget vid Actium.
Roms historia vid denna tid besannade ett bevingadt ord
af Hannibal, yttradt mot slutet af det andra puniska kriget,
att »ingen stormakt kan befinna sig i overksamhet; har
den inga yttre fiender, skaffar den sig sådana i sitt eget
inre». Sedan de romerska örnarne fulländat sin segerflykt
genom världen, då ingen ens tillnärmelsevis jämnstark fiende
fanns att öfvervinna, så återstod för dem antingen att lägga
sig ned i dådlös ro eller att klösa hvarandra.. Som örnar
valde de det senare. Då började striden mellan
optimat-partiet och folkpartiet, mellan aristokrater och demokrater,
eller för att begagna de modernaste uttrycken, mellan
konservativa och liberala. Det kämpades väldigt med penna,
ord och svärd, det förbrukades samma slagord, som våra
dagars partiledare framslunga, som om de vore en modern
uppfinning. Och där fraserna tröto, tog svärdet viel.
Kampen varade i hundra år, kostade hundratusentals människor
lifvet och slutade med de liberales seger. Följden af denna
seger blef — att friheten gick under, att republiken
förvandlades till envåldsmonarki. Sådan blef händelsernas ironi,
och det var hvarken första eller sista gången, den i
historien upprepats.
Det var emellertid en upprörd tid under denna den
romerska republikens långvariga dödskamp. Det var en
hemsk tid> men tillika storslagen. Just därigenom drager
den till sig mecl förunderlig makt vårt intresse. Ty sådana
äro nu en gång människorna, att de såväl på historiens
som på naturens område hellre vilja betrakta det storartade
än det hvardagliga. Naturligt var, att en sådan tid skulle
amma storslagna personligheter. Bland dem var den man,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
