Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
Kritik af docenten Rodhes genmäle.
När däremot imperativen har sin verbala betydelse kvarr
använda samma författare lika konsekvent formen sieh,
hvarpå jag äfven tillåter mig för jämförelses skull anföra några
exempel:
Rüdiger, Märchen, s. 24, 10: Sieh nur, mehr als das kleine
Rinnsal hab’ ich nicht zu stände gebracht;
Stinde, Zwei Novellen, s. 10, l: sieh selber nach, ich kann
den Namen nicht behalten;
von Roberts, Die schöne Helena, II, s. 152: Nun sieh nur,
er frisst sich die Fäustchen noch bei lebendigem Leib auf;
von Zobeltitz, das Heiratsjahr, s. 37: Sieh da, Eleonore,
sagte er, die Kirschen werden schon rot.
Som man finner, tillämpas fortfarande trots herr R. i
allmänhet det språkbruk, hvarpå i tyska stilistiska arbeten
af gammalt följande hexameter brukar anföras som
exempel: »Siehe, die Welt ist so schön; drum sieh nicht so trüb
in die Zukunft!»
S. 45, 13. -stünde. »Denna föråldrade konjunktivform
får man», säger herr R., »numera knappt höra annat än
från predikstolen». Åter ett stort misstag af den ärade
kritikern, hvilket är lätt att påvisa. I medelhögtyskan hette,
som bekant, prêt, af stehen stuont, stuonden, hvarur
framgått konjunktiven stünde. Hade herr R:s yttrande gällt
indikativen, hade det haft åtminstone något skäl för sig, ty
den är verkligen föråldrad och förekommer på sin höjd ännu
i poesien. Jfr Uhland: »Es stund nur an eine kleine Weil’».
Däremot visar konj. stünde en anmärkningsvärd lifskraft och
är visst icke sällsynt, äfven om man håller sig enbart till
vår tids skriftställare. Ja, somliga använda den rent af
med förkärlek. I Gut Deutsch, s. 54 samt i Deutscher
Sprachhort, sid. 566 nämner Prof. A. Heintze som exempel
en cl el författare, som skrifva stünde: Riehl, Hamerling,
Rich. Wagner, Paul Heyse, Ernst Eckstein — ja till och
med lustspelsförfattaren Franz von Schönthan; vidare I.
Wolff, Treitschke samt Hans Hoffman, författaren till den
af herr R. utgifna humoresken Auf nie erstiegenem Gipfel.
Själf erinrar jag mig ha iakttagit samma form hos bland
andra von Leixner, Spielhagen, Volkmann Leander samt
äfven komediförfattaren Benedix i »Ein Lustspiel»,
herausgegeben von Rodhe und Ljunggren.
Då nu -väl får antagas, att de ärade utgifvarna med
tillbörlig uppmärksamhet granskat den text, till hvilken de
skrifvit kommentaren, har herr R. ej kunnat undgå att
märka, att Benedix på alla de ställen, där konjunktiv af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
