Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FPvANSKA SMAKRIKTNINGEN.
5
sig föregångare eller efterföljare, men andra representanter
för ett rokokodrama saknas icke. Vi erinra om Collés
en-aktspjäser med deras interiörer ur de högre klassernas lif
oeh Saint-Foix’ stycken med deras mytologiska fantasier
à la Boucher.1) Man bör ock observera det nationellt
historiska skådespelet, som senare representeras af de Belloy och
andra.
Under den egentliga upplysningstiden gifves ännu ett
nytt uppslag på det dramatiska området genom en form
för dramat, som likaledes antyder att de klassiska formerna
icke längre voro tillräckliga. Med stöd af antikens drama
uppdrog den franska klassiciteten en skarp gräns emellan
tragedi och komedi. Man skapade nu en tredje art,
dramen, drame bourgeois, comédie serieuse, tragédie domestique.
Tendenser åt detta håll kunna spåras redan under rokokon;
så t. ex. hos Mari vaux i »La mère confidente»; en sådan
form af drama föreligger ock i Ni velie de Chaussées »Le
Préjugé à la mode» 1735 och »Mélanide» 1741. Diderot,
som uppställer en teori för dramen, presterar under
upplysningstiden »Le fils naturel» 1757 och »Le père de famille»
1758, Sédaine, mycket, framstående såsom dramatiker, »Le
Philosoplie sans le savoir» (1765). Som bekant ha’r denna
form — dramen — intagit en högst betydande plats på
våra dagars teater.
1700-talet saknar, som synes, icke nya uppslag på det
dramatiska området och dessa gåfvos af vederbörande
författare i fullt medvetande om deras originalitet och i
medveten opposition mot det klassiska dramat, såsom exempelvis
af Marivaux och Diderot. Man skulle kunna uppvisa liknande
företelser på andra områden. I förbigående kan erinras om
den utbildning prosastilen öfverhufvud vann under detta
århundrade. Äfven i detta afseende intager Marivaux en
märklig plats, bland annat såsom utgifvare af s. k.
moraliska veckoskrifter efter engelskt mönster (på 1720-talet).
Men för att bedöma den omfattning eller grad, i hvilken
den klassiska smakriktningen fortlefde under 1700-taIet, kan
det äfven vara af intresse att taga i betraktande
beskaffenheten af denna efterklassiska strömning.
x) Saint-Foix öfversattes till svenska redan 1748—50.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
