Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
LEWIN BLOMGREN.
skiljaktighet mellan lärare. De lärare, som äro upptända
af brinnande nit och lida af att se det inkorrekta, de »sveda
allt ludet/ , sky ej mödan af formligen utförda [-beriktigande!],-] {+beriktigan-
de!],+} finna sin glädje i uppspårandet af felande tankelänkar,
i hyfsandet af otympliga perioder och lägga ej uppsatsen
ifrån sig, förrän den undergått en rätt grundlig
omarbetning. Allt detta själsansträngande, tidsödande arbete,
underkastar sig den skicklige, samvetsgranne och intresserade
nppsatsrättaren för att få — erkännande? O, nej! för att
efter allt få höra: »Bättre än att rätta för mycket i
lärjungarnes uppsatser vore att lämna dem alldeles orättade», en
maning, som lättjan nog skall veta att uppskatta. Det
ligger tragik i detta! Är det då verkligen ett alldeles
förfeladt arbete att på ofvannämnda grundliga sätt rätta det
misslyckade? Jag skalle visst icke dristat mig uppkasta ett
slikt spörsmål, 0111 jag icke gent emot den i detta afseende
härskande pedagogiska teorien hade att ställa erfarenhet dels
såsom lärjunge, dels (under min tidigare lärarebana) såsom
lärare. Städse skall jag förvara i tacksam hågkomst den
lärare, om hvilken bland mina klasskamrater enstämmigt
rådde meningen, att han »lärde bäst», som vann det vackra
resultatet i studentexamen, att ej blott hela klassen utan
tvekan godkändes, utan att också flera öfverbetyg, däribland
ett A, kunde utdelas, som ända in i våra dagar åtnjutit
anseendet af att vara ett mönster för modersmålslärare.
Och dock tillämpade denne (åtminstone på ifrågavarande
tid) den så förkättrade, antikverade metod, som man nu
kallar »öfverdrifvet korrigerande». När jag fick tillbaka min
uppsatsbok, var den på sina ställen nästan mellaiiradig.
Men detta nedslog visst icke mitt mod, helst om jag —
såsom vid flera dylika tillfällen inträffade — trots de ymniga
rättelserna erhöll beröm. Huru lärorikt och nöjsamt var det
mig icke att anställa jämförelser mellan det egna klumpiga
»tilltåtandet» och de till detsamma sig nära anslutande
förbättringarna, hvilka i regeln afpressade mig erkännandet :
»Ja, så var det just, jag ville ha sagdt!» Kritiklöst
mottogos ej rättelserna. Stundom, då man tyckte, att den
frikostiga »rödmålningen» obehagligt stack i ögonen, antog
nian kritikerns skepnad och gjorde allvarliga bemödanden
att försvara de egna uttrycken. Äfven om man därvid in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
