Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL FRÅGAN OM GYMNASIETS MATEMATIKKURSER. 303
m
dragradsproblem, bland hvilka det öfvervägande flertalet
till sitt innehåll äro löjliga och intresselösa, ekvationer af
högre grad och ekvationssystem, som endast på grund af
speciella värden på koefficienterna eller genom särskilda
knep kunna lösas medelst andragradsekvationer, maximi- och
minimi-uppgifter, behandlade efter en i och för sig lärorik,
men af den utbildade matematikern aldrig använd metod,
abstrakta uppgifter angående rötters och koefficienters
inbördes samband. A andra sidan en mängd tråkiga och
tillkrånglade exempel angående rötter och potenser, genom
tillfälligheter lösbara exponentialekvationer, för att icke tala
om uppgifterna rörande logaritmer i olika system, där redan
formuleringen gör lärjungarna yra i hufvudet. Slutligen
repetitioner af de båda grupperna i en mängd
konstlade uppgifter, där ingående storheter bilda någon slags
»progression». Endast i förbigående stannar man för den
ojämförligt viktiga frågan om de oändliga seriernas
konvergens eller divergens. Naturligtvis förekomma äfven
nyttiga saker, t. ex. frågor rörande sammansatt ränta, men
också dessa ofta onödigt tillkrånglade antingen i
formuleringen eller till innehållet.
Skulle man vilja i hufvudsak bibehålla de nuvarande
kurserna, så finns nog där ett område, som har
tillräckligt värde för att lämpligen kunna intaga en central
ställning, och där de ofvannämnda hjälpmedlen,
andragrads-ekvationerna och logaritmerna, få den rikaste användning.
Jag menar planimetrien, inklusive trigonometrien, till hvilken,
hittills tyvärr blott på reallinien, Stereometrien ansluter sig.
Genom sin mer konkreta natur är detta område särskildt
lämpadt att väcka och underhålla lärjungarnas intresse och
är fritt från den »skolmatematikens» prägel, som
kommer matematikern af facket att bortkasta det såsom
värdelöst kram. Kring detta område kunde därför
matematikstoffet på gymnasiet mycket väl grupperas. Och här finnas
så många tillfällen att tillämpa teorien på praktiska,
speciellt mekaniska och andra fysikaliska problem, att man
visst ej behöfde tillgripa matematiska »besynnerligheter»
utan värde för att utfylla tiden. För fysiken kunde det ej
vara annat än till fördel, om undervisningen blefve mindre
tyngd af problemlösningens barlast.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
