Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
ANMÄLNINGAR OCH -RECENSIONER. 35 $
ligen under allvarlig och samvetsgrann sträfvan att låta
originalets uppfattning och förtjänster komma till heders i
den svenska tolkningen, gifva ett ojäfaktigt vittnesbörd
därom, att öfversättaren verkligen gripits af förebildens
diktarkraft och storslagenhet i framställningen.
Enahanda har för visso fallet varit med en föregångare
till Jacobsson, den för tidigt bortgångne läraren och filologen
lektor Emil Fehr. Denne utgaf 1897 en skrift om 150
oktavsidor under titeln »T. Lucretius Carus, om naturen, en
filosofisk och litteraturhistorisk studie», hvilken blifvit
anmäld i Nordisk Tidskrift för 1898, s. 422 ff. Att Fehr känt
sig medryckt af Lucretii skaldskap med dess lefvande
uppfattning af ämnets och verkets betydelse, framgår nämligen
otvetydigt af hela hans skrift. I denna lemnar han, efter
en grundligt skrifven inledning, en halft prosaisk, halft
poetisk framställning af lärodiktens tankegång och innehåll
jämte talrika upplysningar och hänvisningar till
tolknings-och förklaringsskrifter. De rikligen inflikade metriska
öfver-sättningarna af valda delar röja lyftning i uttryckssätt
och makt öfver språket, om ock versen i vissa fall
förefaller något knagglig i metriskt hänseende. Utan tvifvel
bör Jacobsson vid tolkningen af originalet hafva haft nytta
af Fehrs studie, men hans öfversättning är en fullt
själfständig skapelse.
En mera uttömmande granskning af Jacobssons poetiska
öfversättning hafva vi ej tillfälle att här genomföra, men
skola angifva de hufvudsynpunkter, från hvilka den synts
oss böra bedömas och uppskattas.
Lucretii’ text befann sig, såsom allmänt kändt är, länge
i mycket fördärfvadt skick, beroende af den diplomatiska
traditionens knapphet och osäkerhet. Det var C. Lachmann,
som år 1850 gaf uppslaget till en kritisk revision af texten.
Honom följde bland andra J. Bernays samt H. A. J. Munro
(Cambridge) och A. Brielger. Fehr höll sig till Brielgers
edition af 1894. För Jacobsson har den senare (1902), af
samme man utgifna varit vägledande, hvarjämte han,
såsom helt naturligt är, flitigt begagnat sig af Munros af en
grundlig kommentar åtföljda upplaga. Det ingår ej i planen
för denna uppsats att närmare skärskåda de omställningar
af verser, som textkritiken i senare tider ansett sig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
