Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
ANMÄLNINGAR OCH -RECENSIONER. 35 $
ningen, har man icke rätt att fordra, men de hafva
ingalunda blifvit försummade utan föranledt val af
lämpliga svenska uttryck, där sådant utan våld på språket
kunnat ske.
Epiteten äro, såsom bekant, icke den lättaste delen af
en fornklassisk text. Deras tolkning måste ofta ske på
omvägar, då nämligen en ordagrann öfversättning af det
ena eller andra epitetet blir svår att finna. Lektor Jacobsson
synes hafva gjort sitt bästa för att finna såväl enstaka ord
som omskrifningar. Så återgifves lyckligt V, 460 levis ac
diffusilis aether med »den i gasform varande etern». 1
verserna I, 3, 4 återger han adjektivepiteten till mare och
terras genom prepositionsattribut »hafvet med fartyg uppå»
liksom »jorden med frukter», hvilket mycket väl kan
godkännas, medan Fehr har »segelvimlande» och »bördiga».
Jfr ock V, 731 pulverulenta Ceres: . »Ceres med damm på
sin dräkt». På stället I, 722 ff lägger J. i svenskan
epitetet »vredgade» till »eld» (Aetnas), då latinet har
substantiv. Fehr brukar »flammornas vrede». En genitiv:
»sin vredes eld» (1. glöd) vore fullt användbar i prosaisk
rytm, men knappast det förra i hexameter. I IV, 58, 59
tillägger J. ett epitet, som ej finnes i originalet, om det
ock ligger inneslutet i substantiven spinis och vejyres: det
heter »på det taggiga tornet» och »den taggiga häcken»;
upplysningen hade väl icke varit behöflig, utan epitetet
kunnat sparas till »häcken»,, som ej nödvändigt skall vara
»taggig», medan »tornet» kunnat på annat sätt behandlas.
I VI, 1 tolkas »mortalibus aegris» med hungrande folk».
Epitetet, motsvarande det kända homeriska etXoi, är väl
dock allmännare och syftar därpå, att människorna äro
hemfallna åt lidanden eller (hårdt) profvade, arma gent emot
gudarnes maktfullkomlighet och sällhet. Öfversättaren
har gifvit det en mera speciell betydelse med hänsikt
särskildt till uppfinningen af sädens odling. Fehr:
»mänskors sträfvande släkte». I V, 1184 tolkar han genus infelix
hominum med »den beklagliga människoätt»; så ock II, 17
(:miseras). Skälet är lätt insedt. I V, 1065 tolkas
pinnige-ri saevit calcaribus ictus amoris (equus) med »stegrar sig,
sporrad af drift, som blir väckt af den vingades pilskott,»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
